Article Image
TAR OVE hör ( — —48 41 1111k1 811180 had en sålunda utförd reform, och man tvingar den således till eit motstånd, som den eljest aldrig vore benägen atl visa mot Regeringen, om hon ville ställa sig i spetsen för en forändring, som betryggade folkets naturliga rätt, att fritt ibland alla klasser af medborgare, och med någorlunda jemlika rättigheter, välja sina ombud. Man talar om beholvet att bereda ett nytt äreformförslag, före nästa riksdag, och råder till, att för detta åndamal nedsätta en kommitte; men man forgåter, att om en sådan kommilte skulle blifva en sjelsständigt bandlande, lagsoreslaende myndighet, så är dess utnämniag al Regeringen ett uttryck af hennes egen oförmåga, eller liknöjdhet, för reformen, och detta återverkar på samma gang menligt på reformen och på henne sjelf. Ingen undrar på, alt en Regering, i en så omfattande fråga, kan behöfva rådgöra med män af snart sagdt alla klasser och opinioner, för alt bestämma sin egen mening och göra sig ett sladgadt begrepp om frågans rätta ställning och bästa utgång. Moan kan blott i detta afseende säga, all så mycket är redan härom taladt och shrilvet, att föga nytt lärer kunna inbemtas. Men sedan detta är utredt, sedan regeringen öfverlygat sig sjelf om sakens oafvisliga nödvändigbet och om de enda bufvudgrunder, på hvilka en sådan reform, i var tid, uti ett christligt och upplyst samhälle, kan till allmän fördel verkställas, då är det Regeringens ovilkorliga pligt alt framstå sjelf för planen och utförandet. Det är rådgifvarnes skyldighet, att då inför konungen soreslå saken och sättet; att sjelsve ibland sig utse den eller de män, som böra handla och verka derför under sin konstitutionella ansvarighet, eller, om ej sådana finnas, att uppgisva de medborgare, som äro i ständ all motsvara folkets förväntan och konungens förtroende, samt alt åt dessa lemna plats, för att srämja sakens framgång. De sjeltve, eller de nya organerna, må för öfrigt rådsraga hvem de behaga, hålla kommitteer så många som heldst; men sjelfre mäste de ställa sig fram, att med sin konungs öppna förtroende och alla lagliga medel genomföra och, om så fordras, framtvinga relormen af de motsträfvige interessen, hvilka så bjertlöst och oblygt, midt under bela uationens rop på dess trängande bebof, våga åberopa rättigheter, som äro oförenliga med deras medborgares väl och med samhällets lugna och säkra utveckling och sorkosran. En reform-ministere är saledes hvad nationen, i detta ogonblick, har att fordra af konungen och hans radgilvare: ingen kommitte, bakom bvilken de sednare kunna befria sig från att tänka, handla och ansvara. Denna minister må sedan stå eller falla för den stora saken; är den klokt och opartiskt vald, utan misstänksambet emot partier och personer, men med fördomsfri urskillning af de kallades kunskaper, kraft och karaktersfasthet, så gar den nog genom med en sak, hbvilken, uppburen af hela folket, endast bar ett litet, fordomsfallt, småsiunadt och bortklemadt parti emot sig, hvilket genom sjelsva sitt ilskna motstånd alltför obetänksamt blottar, att det endast af lumpen egennytta bjuder trots åt allmänna rösten. Men om nationen, af här antydda skäl, och de flera, som i mindre vigtiga afseenden denna sista tiden blifvit öfverklagade, sålunda icke haft glädjen att se en stor del af sina forhoppningar ännu uppfyllda, så bör det likväl ej nekas, alt åtskilliga företeelser ingilva förtröstan på framtiden. Jag beböfver ej i sådant afseende upprepa de väl bekanta sanklionerna af några beslut, som nationens allmänna anda (ramtvingat af Rikets Ständer, och som spridt allmän tillfredsställelse i landet. Men det finnes dessutom flera bevis uti en del regeringsärenden, att folkets röst höres och dess rättigheter respekleras. Om man ock beklagligtvis sett eftergillen för den ännu tvehogsna opinionen om dödsstralfets afskaffande aflägsna möjligheten att snart göra detta vigtiga steg, så har man likväl sell det vackraste bemodande att påskynda möjligheten till de sorvildande kroppsstraslens afskaflande; och om äfven en och annan anmärkning med sog kunnat Söras emot vägra besorö M. I ii i———

13 november 1845, sida 2

Thumbnail