INSÄNDT. Uli N:o 4 af tidningen Medborgaren bar Herr Grefve Carl G. Löwenhielm algilvit ett så halladt svar på de underrättelser om Herr Grelvens belesvenhet, som vi tagit oss friheten framlägga. Detta svar gilver visserligen anledning till mänga och ganska vigtiga anmärkningar, men ty värr medgilver tiden icke dessas framställande, och, sanningen att såga, äro vi ej eller roade af att byta ord med en person, som egnar allting silt förakt, och anser hvarje anmärkning, om än aldrig så rättvis, för ovett. Icke en gång denna rättelse af Herr Gresvens uppgifter skulle kommit, derest han behagat hålla sig någorlunda vid sanningen. Insändaren har aldrig baft någon beröring med Herr Gresven, och hyser till honom intet personligt agg, samt medgilver ingalunda, att något anfall blifvit rigtadt mot Herr Grefven, aldraminst anyud, enär Ins. ej förr legat i delo med honom lika litet som Ins. haft något gemensamt med Herr Prylzs ossicin eller Skaadinaven; likväl bör det ej sorundra Herr Grefven att man högt yttrar silt missnöje, då en person, hvilken borde kunna betraktas sisom mönster af höflighet och sann humanitet, i stället bemöter aktade personer på ett plumpt och föraktligt sätt. Huruvida Herr Grelvens uppsilt, att ångsartyget var af honom ensam sorhyrdt, är sanningsenlig, kan inhemsas af detta bevis: a På derom gjord begäran meddelas det intyg, att Generallöjtnanten m. m. Grefve Löwenhielm för resan från Borgvik till Götheborg den 20—21 Sept. detta år, begärt att mot cen viss bestämd