Vi finna oss föranlåtna att berigliga vår i går dagens tiduing meddelade notis om upptäckten af den för nägon tid sedan på ett grosshandlare-kontor här i staden föröfvade stold. Så till vida voro våra uppgifter rigtiga, att tjusven är en person i tjenst hos den grossbandlaro, (llerr Wilhelm Rohss) på hvars kontor merabemälte stold blifvit begängen; men det var icke husken, utan en dräng, vid vawmn Carl Johan Petterson, som föröfvat densamma. Petterson, som rojt sig derigenom, att han icke vetat att hälla på de lätt ätkomna penningarne, har, rörande förloppet af stölden, bekänt, att han redan för längre tid sedan, i samråd med en åkare, J. Eriksson, som före honom varit i tjenst hos Here Röhss, uppgjort planen till densamma, samt att han sjelf, som om mornarne brukade städa kontoret, en gång passat på tillfälle, då bokbållaren på stället, Herr Wilhelm Borg, befann sig uti det inre afde begge rum, uti hvilka kontoret då var asdeladt, för att i papper utklippa monsler af de för stöldens sörösvade nodige nycklar. Dessa mönster bade han öfverlemnat åt Erikson, som efter dem latit en smedlärling försärdiga de falska nycklar. hvilka sedan begagnades af Pettersson. Eriksson nekar enståndigt till all kännedom om saken, oaktadt Petterssons bekännelse blifvit styrkt genom smedlärlingens utsago att åt Erikson hafva sörsärdigat nycklarne. Pettersson afbidar imellertid i häktet sin dom.