Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1845, sida 2

i fönstret med en lorgnett i handen. Han såg mig, och då jag kom in, sade han: — Nå, du lilla yrhätta. hvad skall detta betyda? Had fan var det, du nyligen gick på? ÖI0. pappa. — svarade jag, — som du icke lärgre håller några hästar. har jag uttänkt det beqvimaste sätt all gå i smulsen. Jag sjelf bryr mig icke derom, men den stackars lady Stanhope skall allt få bra svårt för all gå på styltor; hon är van vid att åka, och du vet, att hennes hälsa icke är den bästa. — Hvad är det dn säger, — svarade filosofen. — Nu, om jag köpte en ny vagn tll lady Slanhope, hvad säger du derom? — oet skulle vara mycket snällt och vackert gjordt af pappa. — Wi få se, vi få se; men för allt i verlden, intet vapen på denly Lady Stanhope fick, genom den lilla flickans klokhet, en vagn utan vapen. . Lady Esther visade under sin uppvext alltid samma and och bestämdhet; af sina guvernanter, som hon afslydde, och som hon ofta gjorde nästan förtviflade, lärde hon något franska och italienska; för öfrigt Vir hon ölverlemnad åt sin egen vilja och sina egna tankar och hon utötvade elt för energiska karakteter naturligt välde öfver sin omgifning. De lv personer, som behagade henne mäst, voro hennes tusin, Lord Cameltord, och hennes morbror, Pit. Den oafbrutna beundrau hon hyste för den försnnämnde af de begge, låter förmoda, alt i alla fall tos Esther förefunnils ett frö till de ömma känslor, om annars på intet annat ställe framträda i hentes lif. oDen son vågar att angripa migo. sade hon, oskall sium att jag är kusin till lord Camellord.5 Det Var en äkta Pitt. Han besatt en bessallande. stolt karakter, han var modig, godhjertad och nyckfull. Esther omtalade med stolthet det intryck, de frambragte) när de två, som begge voro gigantiska