Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1845, sida 2

—1 äää—— T C8 En dag belann Fra Diavolo sig i staden Salerno. Han gick in på en rakstuga; men barberaren begaf sig i detsamma bort för alt raka erhebiskopen i staden, men lofvade dock att snart vara tillbaka och bad den främmande vänta så länge. Om några minuter kom der en kapten vid karabiniererne. och tagande Fra Diavolo för barberaren, sade han till honom: Skynda er alt raka mig, ty jag har brådtom I detsamma tog han en handduk och knöt om halsen samt satte sig i behörig position. Fra Diavolo, som var rädd att blifva upptäckt, om han tvekade. viker upp sina ärmar, tar fram rakdonen och lagar sig i ordning att utföra operationen. Redan började knifven halka öfver den nykomnes haka, då barberaren helt andtruten kom inspringande och utropade: — Kapten ! kapten ! röfvaren, som ni söker, han är i staden, man har sett honom ! Vid denna oväntade upptäckt, visade kaptenen sig mycket glad, och sade : — Vi hafva honom då äntligen fast! — Icke ännu, genmälde Fra Diavolo, ty det är han, som i detta ögonblick har er fast. o Den olycklige blef blek som ett lik ; han vågade icke tala, och starrbligade, alldeies utom sig af förskräckelse. Fra Diavolo roade sig alt förlänga hans ångest ock le åt hans fruktan ; hvarje rörelse han gjorde, fördubblade hans ängslan. Slutligen skänkte han honom lifvet, och för att sätta honom ur stånd att förfölja sig, band han honom till händer och fötter. Sedan detta var gjordt, företog han detsamma med barberaren, hvilken darrade i alla sina lemmar, och icke vågade göra något motstånd. Derefter påklädde han sig kaptenens uniform, besteg sin häst som stod bunden vid porten och aflägsnade sig ur staden i galopp, fröjdande sig åt sin lyckade bragd. (Fortsältes.)