— — — Oma dem effentliga kareckätem. tt inledningsföredrag af Michel Chevalier) i vina llerrar! I vår kurs i fjol undersökte vi hredieo. vi skole äfven i är sysselsätta oss med densamma. I fjol omtalade vi den industriella kredit, Som arbetaren, sabriksegaren, kopmannen eller landibrukaren betjena sig af, när de på billisa vilkor soka skafla sig kahitaler, eller, med andra ord, krafter att verka med. l är vilje vi tala om den offentliga kredit, som stäterna, när de behöfva entra-ordinära hjelpmedel, bedagna sig af, antingen de nu i stor skala, under Iredens lugu, vilji forelaga sig sorbåltringar, sadana som dem, uvilka man i detta ogonblick, genom en hrastig samverkan mellan regevingar och enskildte, soker att astadkomma Över bela Europa, från Cadix vill Petersburg och från Edinbursk till Neapel, eller de uppenbara sig med ett stort antal teopper på valplatsen, hvarest hela rikens och solbs välfärd star på spel. i Vi hafve sett, huruledes spörsmålet rörande den industriella krediten står i förbindelse med sedlisheten och friheten. Friheten och moralen vinna genom att denna kredit blir grundsastad oca kommer att hvila på en säker basis: ty blott den redlige och ärlige mannen, Som star vid sitt ord, haller sitt lolte och är en slaf af sina sorpliglelser, kan vånta alt få kredit. kredit och tilltro äro identiska; huru skulle alltså miiron kunna existera annorstädes, än der, hvaresteredligheten blir aktad? Hvem shulle man väl hunna lita på, Om ej på mån, hvilkas moraliska harakter genomgatt eldprotvet? Och hvem skulle ej erkanna det uagneliga al krediten, när genom den mangsaldiga ressurser kunna astadhö mas och den blir använd i god afsigt? Dess svitenmal är i sjellva verket att sörja för alt verkningskrasterna, härnan i alla stora och små löretag, industriens hufvuddtifljeder, med ett ord: hapitalerna, från händer, som sjelsve icke vilja, eller icke kunna, eller icke hafva tid att draga fördel af dem, gå osver i andra, säkra hander, som äro mera lampliga eller böjda sor all gora dem huktbärande. Der, hvarest det uilves en väl organiserad kredit, kan alllså en man, som förenar sorstand och arbetsamhet, insdu-UtC drilt och redliahet, vara säker om, alt det icke skall fattas houom medel, all med tiden bliva en behallen man, komma i en ställning, i hvilhen han, såsom en af de gamle skalderne sjunger, belinner sig i aden gyllene medelhlassena, en ställning, som Engelswännen kalla o————