Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1845, sida 2

samma ögonblick rusade röfvarekaptenen, somliksom förra gången, endast låtsat sig sosva, upp ur sängen, alldeles klädd, och rigtande sin pistol på den som bar ljuset, jagade han honom en kula genom hufvudet, i det han utropade: Usling! du tror all Fra Diavolo låter slagta sig som ett ar Vid detta kraftiga, opåräknade försvar, togo de 3 andra lönmördarne till flykten under förfärliga nödrop: nästa ogonblick voro de utom skotthåll. Vid bullret af detta uppträde skyndade värden, blek och darrande, tili stället med en lampa i handen: vJag är Fra Diavolov, sade den okände till honom; belt pris är satt på mitt hufvud. Lär och upprepa öfverallt, att denne uslings öde är förbehållet alla dem, som skola våga alt bära hand på Ng. Efter alt hafva sagt dessa ord försvann ran. En annan gång mötte han bödeln i Neapel, som förde tvenne stråtröfvare till den lilla staden Arni, der de skulle hängas. En stark trupp karabinierer hade ridit i för väg för att träffa de för afrättningen nödiga förberedelserna. Endast trenne man åtsöljde de dömde till bevakning. Dem angrep Fra Diavolo i spetsen för fem af de sina, befriade de begge delinqventerne och hängde i deras stad och ställe bödeln sjelf, till hvilken han bar ett dödligt hat. Stadens myndigheter, förundrade att icke se, dem de väntade, ankomma, då allt var i ordning för deras emottagande, skickade ut för att se efter hvad som kunde vara orsaken till detta dröjsmål, En af de till bevakningen hörande soldaterna, som, lyckligare än sina begge kamrater, genom flykten undgåll all falla för röfrarnes händer, underrättade dem snart om sanna förhållandet. Man såg sig då nodsakad att annonsera för det narrade folket, att afrättningen icke kunde äga rum, i brist på bödel och delinqventer,