Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1845, sida 2

Af det i går utkomna numret af Medborgarene finne vi med verklig förvåniog, att det ännu gilves personer, som icke draga i betänkande alt benämna de af oss meddelade underrätelser, rörande den s. k. potatissjukan, oförvillandes, alldenstund de skola stödja sig på dej fullkomligt grundade rykten d. Erbjuda sig då icke dasligen faktiska bevis för sanningsenlizbeten af vår utsago? Ännu i dag måste sjelfva polismyndigheten förbjuda försäljningen af torgförda potäter, emedan de voro angripna af denna sjukdom, och nästan hvarje person, man talar vid, beklagar sig öfver ade skämda poläterna. I en till härv. landshöfdinge-embete, från lånsmannen J. E. Tillander på Toster insänd, i Medborgaren reproducerad, ropport heter det, att de röda potäterna ännu icke förmärkts vara skadade, utan alt sjukdomen egentligen endast visat sig bland de s. k. Skogome potuterna. Vi visja icke sorneka, att så kan vara sorhallandet inom IIr Iillan sers distrikt; men alt sjukdomen äfven aneriper de röda potäterna, äro vi i tillfälle, att mel bundradetals på Oroust vuxne exemplar af denna vext styrka. Hr Tillander yttrar äfven, att på många stillen hafva potäterne blifvit friska upptagna ur jorden; men sedan, när de upptagits ur källrarne, befunnits af röta skadade. Att detta förhållande, efter några få veckors förlopp, kommer att inträffa med alla de potåter, som vuxit på de af potalisepidemien angripna åkerfälten, är vår fulla och fasta öfvertygelse. Thy värr skall nog framtiden utvisa, att vi i detta fall blifva sannspådde, och att det hade varit bättre, att på förband underrätta allmogen om en tjenlig behandling af de skadade jordfrukterna, än att nu vilja illsånas med att förneka tillvaron af en smitta, som ofelbart i kalltarne kommer alt förstöra återstoden af desamma.