ENSÄRDT Ytterligare om prohibitiv-systemet. Svenska Minerva har, i sitt 121:sta nummer, hedrat ins. med ett tadel af hans artikel öfver eMissmjet i Norrköpings i N:r 209 af detta blad; ty nämnde tidning är nu en gäng så beskafsad, att då den tadlar är det en heder, då den prisar, en skam. Det vore derför så mycket obehöfligare att svara något på detta dess tadel, som den, under sådant förhållande, dels vederlågger sig sjelf, dels är så föga läst, alt den verkar ringa eller intet, dels tala ins:s argumenter behlagligtvis så tydligt och klart, med ersarenhetens röst, att endast den fåvitske eller af enskilda intressen förbllndade kan försöka att vederlågga dem. Men, ilall ändå någon skulle låla missleda sig af Minervas skensagra skäl, så vill ins. till otverlopps endast göra läsaren uppmärksam på den inskränkta ståndpunkt, hvarifrån hon utgår, de osanna tillvitelser hon gör ins. och de falska konhlusioner hon drar derutaf. Ilvad synpunkten beträffar, hvarilran man bör betrakta en sak, om man vill genomskåda den och skärskäda den från alla sidor samt inse dess ursprung och verkningar, så är det väl intet tvilvel underkastadt, att man bör böja sig något ölver hvardags-atmosseren, utom ögonblickets tid och verkstädernas tränga krets. Det är detta ins. har gjort och hvarofver den visä Minerva ej kan afhalla sig att le; men det är just detta hon ej gjort, hvarför hon ej heller ser längre än sabrihernas qväfvande dunstarets tilläter, under hvars inflytande hennes råsonnement också tydligt uppslalt, ledt af prohibitiv-intresset, som, emedan det bittills sett sig vara det enda stödet för vara sabriker, också tror sig få sörblifva det, utan att se buru dess giund är mulinad. Att min artikel imellertid varit det en hård nöt att bita på, det syns af den langa besinningstid, man behost, för att viga sig derpå, samt af de vridningar och vrängningar, man försökt, för att få sonder den; ins. fruktar dock, att man endast biter sonder sina egna tänder derpå. Hvad dessa vridningar och vrångningar nu hetråflar, det vill säga de sanningslosa insinuationer , Minerva tillälit sig mot ins., troligen i hopp att läsaren, efter sa läng tid, förgätit hvad den inneboll, och ej skulle bemöda sig att se derefter, då man ej gerna kan förutsätta, att en tidning hunde vaga att uppträda med sådana osanningar, som Minerva gjort det i nämnde min artikel hlandrande uppsats. Så vill hon först låta påskina, att ins. skrifvit i engelskt intresse, troligen emedan hon ej kan tänka sig, att någon kan skrifva af andra än såda