Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1845, sida 2

längt från fosterlandet ! Dessa bevekande skäl fin80 silva insor Talliens kalla, egoistiska logik; blilven misstänkt hos patrioterne, som han försoljt, ville han åter komma i gunst. Chesen för skräckväldets störtare, Robespierres och St. Jusvs mordare, påyrkade således med helta denna omilda algård, gagnlös för republiken, som kunde, efler alt hafva besegrat så många konungar, visa sig högsinnaa utan svaghel. Man benådade endast omyndige under sexton år. lloche räddade många, hvilka han lät komma denna bestämmelse till SOdO, ehuru de voro vida äldre. Men det var isynnerhet Sombreuil, som högste belalhafvaren vilie rädda. Sombreuil, denne ol: cklige unge man, så skön, så tapper, hvars ridderliga karakter Hoche väl förstod att värdera. Alla hans bemödanden voro sålanga. Man berättar, hvilken sonderslitande hugkomst! att Sombreuil var förlolvad med en ung person från Bretagne, och all det var detta mäktiga skäl som huvudsakligast förmåll honom att deltaga i expeditionen. då snart flottan kom i sigle, väntade honom hans sköna och unga fistmö på stranden ; men, 0 smärta ! det var ett lik, som himmeln tillkastade henne. o Sombreuil hade pligter alt uppfylla om bord å en engelsk sregatt. Han anhöll enträget, efter sin dödsdom, om några timmars frihet. Hoche, med -begärlighet gripande detta tillfälle, lät bevilja honom hans begäran, i hopp att han icke skulle komma tillbaka. Men knappt har Sombreuii, bli ven fri, ulrättat silt ärende, förrän han vändande sig emot sina vanner, som vilja qvarhåälia honom ombord, säger till dem: Ä — Nej, jag skulle aldrig öfverlefva min vanära Jag har salt mill ord i pant, det bör jag ock infria ; och, emot deras vilja kastar han sig uti en båt, aflägsnar sig, kommer tillbaka för att inställa sig som fånge och dö. Ack! sade man till honom, då han förde;