antyda det i sin förra uppsats om densamma, i N:o 257, hvarvid han, efter fulländad läsning af boken, ej finner något alt ändra. Visserligen är slutet något annorlunda, än mängen, särdeles sentimentala symamseller ooh femtonåriga skolflickor samt känslofulla gouvernanter, skulle önskat och hoppats, och enkannerligen är ej löftet uppfyllt, som tidningeau 4(La Democratie pactfiguev, på temligen si grunder, tycktes lolva, nemligen att slutet af boken skulle visa makten af de godas förening, såsom början visat makten af de dåligas, och hvartill man bade så mycket mer grundad förmodan, som nämnde tidnings, eljest så förträflliga, räsonnement om ale Juif erranto, finnes infördt, åtminstone i vissa upplagor af densamma. Men, om man rätt betänker saken, så kunde slutet ej blifva annorlunda, än alt alla interessenter om Rennepontska arfvet måste upphöra att vara till, tillika med sjelfva arfvet; ty, i hvems händer det fallit, bade det eljest mäst visa några verkningar på verlden, hvilket dock ej varit fallet, och likaså hade en sådan jesuit-general, eller pålve, som Rodin, ej heller kunnat förblifva utan märkbart inflytande; och som bändelserna äro förlagda så nära vår tid, så hade dylikt ej kunnat förbigås, hvilket gjort det hela orimligt, och det är det sjellva dikten ej får vara, om den ej skall förlora sitt värde; ty första vilkoret för dikten är, att det skall vara sanning deri. llade dessutom Rennepontska arsvet tillfallit hans arfvingar, så bade Jesuiter-orden visat sig mindre farlig, än den verkligen är — hvilket vissa recensenter, i början af boken, förhastadt, redan förebrådde sörfattaren, — och hade det deremot tillfallit Jesuiterne; så hade det gjort läsaren alltför ondt, utom redan anförda skäl deremot. Nu har förf. deremot gält en vis medelväg. Han bar visat jesuitismens hela afskyvärdbet, makt, inflytande och fara för enskilda och sambället; huru dess smygande, fördersliga verksamhet, vet att verka på de menskliga passionerna till sin fördel; han har visat, huru det egentligen är dessa, som medföra äfven de godas förderf, och derigenom lärt huru uppmärksamt man bör bevaka, styra och dämpa dem, för att ej falla i lastens snaror och befordra sina sienders hemska seger; han bar antydt hvad den enskilde och det allmänna har att göra, för att besegra allt deta onda, återgifva de vanlottade sina menskliga rättigheter och föra samhället närmare sitt mål. Kan man mer begära af en skriftställare? Och bans hänförande och slående framställning har, likasom i aLes Mysteres,, också redan börjat bära frukter i Jesuiternas förvisande ur Frankrike, i åtskilliga för kapitalisten och arbetaren gemensamma industriella företag, Pris vare honom derför, och måtte alla snillen, sasom ban, använda sin förmåga. Man bör, af den tänkande läsaren, vänta sig, att han ej låter sorleda eller störa sig al ett och annat misstag, samt derpå göra den mindre tänkande uppmärksam. Dertill räknar jag, som sagdt är, de något lösa religiösa och moraliska äsigterna, till en del, en följd af katholska religionen och de fransyska sederna; ty, huru stark själen än må vara, kan den dock ej alldeles undandraga sig inflytandet al sina omgifningar, och alt den fransyska sedligheten är något lätt, vet hvar och en, likasom alt katbolicismen måste leda till vidskepelse, eljer stitänkeri. Hade Sue, med sitt snille, sitt sträfvande efter sanning, varit protestant, så ha