ningens första skimmer låter republikanerna få tydligt sigte at fienden, som skjuter utan uppehåll. Men safängt aflossa Engelsmännen hela lag af sina bredsidor på de stormandes slanker; republikanerna kasta sig på palissaderna, och, då deras gevär äro våta, klättra de, endast begagnade sina blanka va: pen, uppfor vallarne. Angreppet var mordiskt; sidokolonnierna på en gång utsatta för kanousluparnes kartescheld och fästningens kanoneld, ila lihafullt framåt i stormsteg och störta sig på brostvärnen, som de intaga med bajonetten. Den oförfärade Månage är den förste som intränger i fästningen; han dödar grefve MAlilly, dess kommendant, förnaglar kanonerna, genomborrar ärlilleristerna vid deras pjeser, nedsablar resten, nedrycker slutligen rebellernas standar och låter i dess ställe svaja frihetens fana, som då visar sina strålande färgor för republikanernes segrande holonner. Hoche omfamnar Menage och utnämner honom på stället (till brigadgeneral. Puisaye och Vauban, som skyndat fram vid bullret, mola på sin väg de närmaste regimentern a, som i strödda, oordentliga hopar, fly till hjertat af halfön. Då deras forsok att ater satta mod i dem och återföra dem i striden, aflöpa sruktlöst, laga de likaiedes ftill reträtten, och kasta sig uli Sömbreulls förskansade läger, der alla fyktingarne hoppacka sig med dem.