Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1845, sida 2

General Lemoine stannar under tiden i reserv uti lägret, der han med de sina står under vapen, färdig alt, om så påfordras, ila ansallskolonnerne till hjelp. . Det skrik och buller, som uppstått då fiendens första patruller borttogos, hade imellertid satt sästet Peuthievres besätitning i rörelse; yrvaken och förvirrad rusar den upp på vallarne och skyndar till kanonerna. En hällig, men illa rigtad eld öppnas på måla emot de angripande; general Bolta får foten borttagen af en kula. Men Hoche uppmuntrar de sina och befaller dem att rycka sram med stormsteg, utan att skjuta ett enda skott, för alt icke lemna royalisterna något mål alt sigta på. Dessa förvillas af denna tystnad, som icke tillåter dem att märka från hvad håll fienden är i anryckande. Den från ett nattligt angrepp oskiljaktiga förskräckelse och förvåning, ännu mera ökade genom ovissheten om republikanernes anfallspunkter, beröfva royalisterna all besinning; de springa haltnakna, såsom galningar. Somliga skrika: förräderi! andra: till vapen! — Ingen ordning, ingen lydnad mer; döfve för sina belälhafvares röst, veta de icke hvarest de skola samla sig, för alt göra ell mera verksamt motstånd, och lemna de svagaste punkterna bloltade. Hoche befaller då ett allmänt angrepp; men det tjocka mörkret undangömmer honom för soldaternas blickar. Ovädret tilltager i häftighet; regnet drifves at den brusande stormvinden i ansigtet på republikanerne, som förvilla sig i mörkret. Ett ögonblick irra kolonnerne utan ledning omkring på dessa lösa sandreflar, vid hvarje steg snafva soldaterna uti pussar och pölar; man förlorar kosan. Hoche skyndar fram, är öfverallt närvarande: han flyger från hogra till venstra flygeln, åtlskiljer de olika korpserna, återförenar dem och koncentrerar dem, och hörsammande hans röst angripa de oförsagdt sästningens utanverk, i samma ögonblick, som gry