Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1845, sida 1

fördel, förklarar jag I mig icke mera vilja svara för I armeens räddning. Bort med all tvekan, allt gynnar oss; låtom oss marschera emot fienden och plötsligt falla ofver honom. Tallen tager nu, i sin ordning, till ordet, och understödjer högste. befälhafvarens mening. Det vorer, sade han, pkomprometterande för republikanska armeernas värdighet att enligt konstens reglor angripa emigranternas tillhåll; det vore att bereda dem möjligheten till en flykt, som skulla kunna undandraga dem lagarnes stränghet. Naliosälla skräck uti en hvar, som skulle känna sig frestad alt likna dem. Jag och min embetsbroder, högste besälhafvaren här, äro i detta hänseende af lika tanka; afvenså armeen, som hvarje dag fordrar act marschera mol fienden. Här, på denna kust, måste republiken räddaslo Alla generalerna gifva silt bifall tillkänna och anfallet beslutas. Kongliga armeen, som är ett rof för nedslagenhet anarki och hunger, afvaktar emellertid order och en ny betalhafvare: dHervilly är dödligt sårad, Puisaye har förlorat förtroendet. Generalkonseljen församlas och serbjuder högsta befälet åt Vauban, som undanber sig det vädsig a bestyret alt stå i spetsen for upplösningen af ett drama, hvars blodiga utveckling han nyss förutsett. Han ville förblilva simpel divisionsgeneral. Den 20 visilerade han midt under en tjock dimma, Å bataljonerna och vakterna, befarande med skäl i sådant väder en öfverraskning. Regimentet dllervilly hade just då asflöst fästet Panthiödvres besättning, som förut utgjordes af en aldelning af regimentet Perigord; ty irupperne turade om på denna farliga post. Vauban gjorde sig mycken möda att varna dessa trupper för etl måjliglvis inträslande nattligt anfall; och seende den olyckliga bekymmerslöshet, med hvilken man emottog hans råd, sporrade han upp of( I nens hämnd krätver ett förfärligt exempel, för alt H RA