Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1845, sida 1

ille hafva godheten delgifva sådant dem, som ör honom klandrade beslutet; men Herr Öfver: utendenten fann deremot lämpligare, att sjelf sllentligen uppträda med ett temligen bittert Jander) tlonom tillkånnagass: att medlen, om kunde till statyn användas, utgjorde 25000 3:co; — att desse voro alldeles frivilliga gålvomedel; — att någon tayalion till deras förökan de hvarken borde eller kundo göras; — att efter vidsogad beräkning desse medel ej kunde räcka äfven till det högre modellarsvode den: Svenske konstnären fordrade; — att då stadens invanare velat resa den ifrågavarande minnesvården sisom elt utiryck af deras kärlek för den hådangångne Sveriges Store konung, så har ej någon, som ej varit boende eller sodd inom staden, kommit i fråga att. i kostnaden deltaga; — att monumentet således igånalunda har samma anspråk, som ett af hela nationen beslutadt maste ega; samt slutligen : att man ej försökte pruta med de inhemska konstnärerne, emedan man ansåg deras produkter ej få behandlag lika med en vanlig haudelsvara. — Såsom bi-omständigheter anfördes vidare: att, då tillgångarne ej medgåsvo att bronzegjutningen verkställdes på något annat ställe än i Mänchen, så vann man, genom anvåndande af Herr Professor von Schwanthaler såsom modellör, att modellering och gjutning skedde på samma plats, hvarigenom dels en betydlig tidsutdrägt besparades och dels hiildhuggaren kunde sjelf vaka öfver sitt verks fullbordan. Tit. slutar sin artikel med : Väl är, att ej alla tänka så, pris vare Kungen och vårt Clhebory. — Manne lit. efter genomläsning af det föregående, ännu är lika rädd att tänka så, som Norrköpingsboerna handlat? Om så skulle vare, så måste Til. också anse, att hela staty-fzågan hade bordt förfalla, då Svensk konstnär for den nödvändiga modelleringen ej kunde användas. Dervid bedja vi endast få erinra att vi ansågo och anse minnesgärden åt CARL JOHAN såsom det enda hufvudsakliga, och deremot val af konstnär endast i så fall vigligt, alt valet måste falla på en man med Europeisk ryktbarhet för snille och konst; och detta vilkor hafva vi uppfyllt. Subscriptionen var ingalunda gjord för att gifva oss anseende af Måecenater ; men vår onskan att få använda Svensk konstnär, lika ifrig som någon annans. om det varit ensamt vår, eller till en del Svenska konstnärernas skuld att denna önskan ej kunnat uppfyllas ; deröfver äro vi kanske för partiske att rätt dömma. Uti Tit. uttryck pris vare Kungen och vårt Gölheborg. instammer jag åter rätt gerna. Konungen är hvarje tänkande undersåte skyldig all ära, och den omständighet, som nu föranledt Tit. lof, måste anslå mitt och wina medborgares hjertan så mycket lilligare, som den visar alt konungens och Norrkopinas tanka är en: — Åra åt CARL XIV JOHANS minne! — Ålven Gotheborgs pris biträder jag upprigtigt i ganska mänga hänseenden ; men ej upphöjes detta samhälles värde genom nedsättning af ett annat. Att Götheborg har större tillgångar än Norrköping är ju så afgjordt, att derpå ej behöfver anföras säsom bevis huruledes den förra staden kan för ett monumentanvända betydligare summor än den andra. Så väl dessa tillgångar, som detta deras användande gläder mig; men intetdera kan med skäl nedsätta det mindre samhället, som deremot torde förtjena nagot erkännande i så måtio, att det satte esemplet och att det ej kungjorde sitt beslut förr än detta var färdigt att verkställas. Den uli N:o 209 införda artikeln om QMissnöjet i Norrköpinga, afbandlar egentligen prohibitivsystemets skadlighet så vål för Riket i allmäånhet som för hlädessabrikanterne enskildt; och som min mening ej är alt inlåta mie i