Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1845, sida 1

AAA ENSÅANIDET) Till Retldahlionen af Götheborgs Åttonde IIandels och Sjöfarts Tidning. sehnru Tit. under en följl af år nästan aldrig kännat tinna nagot agtningsvärdt att anföra om Norrköping, det samhalle jag tillhörer ; men lit. doremol ofta nog ansett sis böra genom blander soka nedsätta detsamma; så vagar jag ändock tro, soslitande mig på mitt bemodande att skrifva hossamt, att Til. ej vägrar införande i sit blad af soljande horta erintingar vid lit. egen artikel uti tidningen för d. 27 näst. ÅU2n-ti, och vid en iusändares uti N:o 209 om KMissnåjet i Norrköping. a Usi den förra artikeln ansallas Fabrikörerne för det de tull befordrende af sina sabrikaler låta förbjuda bladens införset i Sverige, och för att, ar de deremot, såsom nu ul CARL JOliVÖ staty, behöfva en fri konstnär, som har hela verlden att lafla med, sky de några Priksda!er till den inhemska konstens befordran, och bestilla honslrerket heldre hos en utlundUning, med risk att få det samre, än åtminstone af Fogelbera. Så väl premissen som conclusionen i detta anfall, ullerkänna bada Fabrikorerna i Norrköping aldeles för stort inslytande. Uttrycket, att de låta förbjuda klidens inforsel, torde få hänföras till sadana tomma ord, som ibland beholvas for alt osfvershyla ett orättvist ansall; ty sannina sakna de ju? — Pluraliteten hos Rikets Stinder lärer val få åtoga sig ansvaret för sorbudet; och då Norrköpings representanter, atminstone vid sista Riksdag, ej kunde glädja sig ät att i monga andra frågor höra till samma pluralitet, så kan ej eller i denna deras inslytande hafva betydligen inverkat på beslutet, som derföre måste hafva tillkommit endast genom pluralitetens egen öfvertygelse. Denna, om så vore, origtisa allmännare öfvertygelse borde säledes bekämpas och ej sabrikantarne, hvilka ej hafva annat sig till last, än att dela densamma; något som hos dem snarast bör ursäktas, di deras personlisa väl eller ve kan anses deraf beroende. — Efter den selagtiga premissen kommer Til. till den äfven mindre riatizsa concluSionen, att )naår de deremot, såsom nu till CARL JOHANS staty, behöfva en fri konstnär, som har hela verlden att tåfla med, sky de några riksdaler till den inhemska konstens besordran, Sc. Åc. Dels hafva Fabrikorerna i deona fråga ej halt någon algörande beslutande rätt, tv den tillkommer Stadens Åldste, som af de 4200:de subsctibenterna erhallit uppdrag att verkställa företaget ; dels har ingen SllU för några riksdaler, utan för sex tusende Rilslaler Svenskt Banco, hvilken summa Sveriges båda första Bildhuggare begärde för modelleringen mera, än den uilländske älven högt fräjdade konstnären, som sade sig af oss ej kunna fordra högre pris än det han sick vid molellbeställningar från Konungen af hajern. Ofverläggniogarne och beräkningarne voro dock IHInga, innan man beslutade sig srangå den irhemska konsten, och endast nödtänset verkace beslutet. Bade beräkningar och östige omständigheter meddelades Herr ÖlverIntendenten Ånkarsvärd, med begäran att ban — Ja , Jan C . . ) ULLmmet medyifver oss icke att i dagens tidning besvara denna uppsats, men vi skole i sinom fid återkomma til den.