Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1845, sida 1

vJNej. ty värro stammade gubben, säkrad — — på min ära — —9 ata, ja, eder, bedyranden soll Vorinofft Hohom tvärt i talet, jag viste vål att volleraallningend 6gonblick skulle komma; dock hoppaties jag Get icke så nära.p i vVedergällning, min herre: utropade Perhons som dessa ord kommo alt därra. Ni så ung, så lycklig, skulle vilja hänmna ev på Oh gubbe, hvilken allenast genom en handelstuffäliignet bifvit er gäldenär 27 Ock huru sacksam jag är för derma lsillsälligheta, genmälte, Vermond skarafide tänder. yÄännu för åtla dagar sedan klagade den ruinerade köpmannen, ovar jag rik. ma hade hafvel sfnnu icke slukat mina skepp: min goda kretlit och milt förtroende voro då ännu icke imissbrnkade. Då visste jag änntt icke alt min vexel var j edra. bönder, fastän jag. hade bort veta dets och då ännu hade jag intet att frukta. vJan ut or den unge mannen, hvars vrede mer och mer tillvexle, da han såg sin göldenär sramför sig, vja, er vexel är i mina händer, och den, som Ni icke kan inlösa i dag, är icke den enda; jag har förskaslat mig andrå, som sotfnsin vid märadens slut, derpå åter några, iivImRa förtallotid kommer en månad sednare. Jag är er största sordringsegare, herr banbriitte. Vid ordet hbankruttör uppreste Michel Pernon sill hufvud. hans ogon glänste, men genast blef hans blick åter malt; äter sjönk hans grå butvud, ock tunga suckar arbetade sig ur hans bröst. osÅag vet. sade han; vatt jag htafver alundomän och fiender, som glädja sig öfver milt tali. men insgen kan draga min ära ocfr redlighet i bivelsmål sEn bankruttörs ära och rediighet !; sade Vermond söraktligt skrattande. ö aLyckhgtvis är min redlighet bevisad; alla fi na haundelsoperationer äro åöppet utforda, aldrig men var förse