Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1845, sida 1

handelsverlden, åter plöjde hans fartyg hafven, utan förluster och haverier nådde de målei för sina farter, och lägo för ankar i Havre OCh Matseille. — Plotsligt uppskrämdes han af en högljudd stämma ur dessa drömmar om lycka, till den hårda och sorgliga verkligheten. oJag säger Er, alt han är hemma, jag vet det nog: Jag mådte tala vid honom, ammäl mig genast eller gor Jag det sjelf. 5 betjenten öppnade förvirrad och bestört dörren till kabinettet, och anmälle; läsande namnet på visitkortet, Charles Vermond Comp-. Michel pernon satt med ryggen vänd emot dörren; i början såg han icke den, som, utan att akta på hans vägran alt tala med någon, trängde sig på honom. Han reste sig, likväl hade han icke styrka nog, alt kasta sina blickar på den inträdande, utan vermond måste gå omkring ländstolen, för alt kunna stå midt emot sin gäldenär och ses af konom. Denne för den arme köpmannen så fruktansvärde gäst hade i sitt yttre intet af borgenär ciler affarsman; han var knappt 26 år gammal, smärt ock väl växt, och hans anjelsdrag, som nu voro vanställda af vrede, måste, då han var intagen af mindre hältiga lidelser än nu, vara angenäma och intagande. Men nu glänste hans ögon så momskt, Omkring hans läppar spelade ett drag af så bittert förakt och en så passionerad törst efter hämnd upp: rörde hela hans väsen, alt till och med en annan än Michel Pernon skulle hafva froktat för utbrottet al denna länge återhållna hämnd. Köpmannen vann ändtligen så mycket mod, alt han vågade kasta en skygg blick på sitt främmande; han sag, att hvad honom angick var hvarje fötboppning fåfäng; ban var nu ett rof för en oblidkelig borgenär och en förbittrad fiende; darrande framsköt han en stol och Vermond salte sig. vAllisä, började han, efter en lång, för gäldenäI ren plågsam paus ; Halltså. min herre, har ni icke honorerat er underskrift.