Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1845, sida 1

prinsessan dvarholo honom i mera än trenne timmar, utan att vidare tänka på det besynnerliga uti denna sommankomst, den uppdiktade brellappen, hvem som kunde hafva skrifvit den, och hvad följderna kunde blifva derafs man talade om alla möjliga ämnen och om förberedelserna till afresan. Den unge Königsmark hade aldrig i silt tif varit så munter och rolig. I ställe för all öfverlemna sig at sorglig klagan som en älskare, den der håller på all mista sin älskade, blef han sin karakter trogen, efterapade grefvinnan Platen uti hennes anfall af svartsjuka, föreställde sjelf hennes person och lät en liten fransk docka spela Königsmark, kastade sig på knä för denna, härmade den försinade kokeltlens lidelser, och dansade en gammal spansk dans, som hon brukade dansa med kurfursten. I sin munterhet kom han med så många originella berättelser och roliga anekdoter, alt limmarne forslöto under fröken Knescbecks och prinsessans skratt, utan att de märkte det: Ingen aldrig så öfvad och genialisk dramatisk författare skulle hafva kunnat ordna denma scen bättre. Under den stora göthiska kaminen ligga dolde de 4 ungerska drabamterna med blottade svärd, förskansade bakom plumpa statyer af Fauner, som med blomsterkorgar i händerna omgåfvo unga nympher. På stenbordet står den rykanide punselibålen; en tapet lyftes i vädret, och Ekisabeth Platens bleka panna och flammande ögon viså sig: Imellertid låses dörren till Sophia Dorosfheas run: i den andra flygeln af pälatset, och den unga sarstinnan kysser sina sofvande barns läter fröken Knesebeck beundra sina juveler, och ler ännu ac aen bortgångne Königsmarks roliga historier. ba förnimmes osäkra steg genom den stora salen; den unge mannen har funnit ata ulgangar slång ia, och nu slår det stora tornuret tt. Han baxnar, men i det samma erinrar han sig all en dörr. som går ut till parken, alltid är öppen. Han cm igenom flera gallerier och stannar ! mörkret ca