Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1845, sida 1

stodo högt i politiskt förstånd, men dock kunde kallas mönster af sedlighet, då de jemfördes med sina samtidingar, Iudvigarne i Frankrike: betta afledde till en stor del engelska revolutionen från hemlandet och gaf den en trans-atlantisk debouche.. Men i Frankrike blef regenthusets moraliska uselhet, i förening med de privilegierade klässernas djupa förderf, signalen till ett socialt utbrott, af de mest vidtutseende följder för hela verldsdelen. FEN. Pen stora statshvälfningens orsaker. Fransyska revolutionen började med att skaka ett enda fands samhällstillstand; men man kan svårligen neka, alt dess verkningar låtit sig känna i Europas alla stater: de nordliga, ännu mer från Frankrike aslägsna icke undantagna. Om man vill se saken i bottnen, så måste man också erkänna, att denna verldshändelses yttre fenomenet, af blod; våld och den rysligaste upplösning menniskor emellan, ulgöra någonling helt annat, än dess inre och esentliga grundmening. För rättvisans skull förtjenar det alltid att efterses, i hvad sammanhang d :sa yttre, bedröfliga och bjertskakande händelser stå till revolutionens ideer, eller dess verkliga mening. Om det kan bevisas, att de ohyg Sar mordscenerna och väldsgerningarne på intet sätt nödvändigt följde (eller någonsin behösva följa) af dessa sednare; utan tvertom, såsom fransyska historien från denna tid intygar, bade sin särskilda orsak i det hårdnackade motstånd, som de högre klasserna gjorde emot de öfriges billiga och förnuftiga aaspråk på tidsenliga, oundgängliga förbättringar i samhällsskicket; så blir det också på detta motstånd man hufvudsakligen har att skylla revolutionens fasaväckande tilldragelser. Vi vilja för ingen del ingå i försvar af dessa. Robespierre, Marat, Collot dHerbois, Carrier, S:t Just och hundrade andra af Bergets och Jakobinerklubbens lössläppta vilddjur satte på åren 1792— 93—94 en stämpel, som många sekler ej skola aftvå. Men hela detta system af terrorism hade sin grund deruli, att banden brustit, som lagarne skulle skapa och upprätthälla alla den sociala organismens delar emellan. Och hvarföre hade de brustit? Emedan de bögre klasserna, och till en del sjelfva franska regeringen, ej velat lemna tillräckligt gehör åt de rättmäligaste fordringar på bjelp och förbättring i de lägres, i hela den ofantligt stora folkafdelningens ställning. Sinnesstämningen retades till det yttersta: spänningen blef så stark, alt sam