Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1845, sida 2

c—— —————e under gretvinnan blatens tunga ok; hertigen af Zelle bade blifvit utomordentligt kall emot sin dotter, ja tillochmed emot hennes mor, som Bernstorff, mannen med gulddosorna, framställde som farlig, emedan hon var fransyska; Königsmark var lika sa obetänksam som tilltörene. Der hade våldsamma uppträden ägt rom i kurfurstliga palalsel, som fröken Schulenburg helt simpelt lagit i besittning. En dag gick den råc Georg så längt i sin pluwphet, att han tillochmed handgripligen förgick sig emot sin gemål. Hon flydde och sökte en tillflyktsort hos sin familj, men, som denna lät styra sig af Bernstorff, blef hon mycket illa emottagen, och man skiekade henne tillbaka till hennes man. Den arma furstinnans ställning blef förtärlig, huru rik och mäktig hon än var; hennes far visade henne tillbaka, hennes mor sökte förgäfves att försvara henne med sina böner; hennes man misshandlade henne, grefvinnan Platen var hennes dödliga fiende, och Tyskarne bekymrade sig icke om benne, enär de i henne sSågo en främling. De enda vänner hon hade i behåll, voro Königsmark, som just skulle störta henne i forderr. och hennes hofdam, fröken Knesebeck, som hvarken ägde rikedom eller inflytande. Da kom hon äter att tänka på sin kusin. August af Wolfenbättel hade aldrig kommit tillbaka till Zelle eller Hannover, sedan hans förbindelse med prinsessan blifvit upphäfd. Då hon icke kunde hoppas något af sin familj, trodde hon att hon kunde blifva befriad från sina lidanden, genom att söka en tillflyktsort hos sin onkel i Wolfenbättel. Hon ville offentligen begära skiljsmessa, bevisa sin oskuld och sin mans plumpa och orättvisa uppförande, utföra sin sak infor ett kejserligt tyskt rikskollegium eller ett konsistorium, ja kanhända tillochmed gifta sig med den hon älskade. Planen var djerf och måste lyckas. Hon meddelade den åt Königsmark och fröken Knesebeck, men de menade, att omständigheterna icke voro gynnande. Elisabeth Platen, som nog anade, alt man narra