Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1845, sida 1

—— — — ——————— —— — — —— deras individualitet höra till sjelsva nalionaliteten? klter menar den, att man åt sramtiden bör öfverlemna hvad tiden har börjat? — Ilärtill svare vi: den menar, att man bör lemna — len tid att gå upp, blomman all utveckla sig, frukten att mogna: allvad vet jago, fortfar Tysken. ahlott det synes oss visst, all den; såsom den ännu svälvar öfver folket och dess materiella imeressen, ej heller ännu bar sysselsatt sig med dylika konkreta rättsfrågor. berföre mäste man säga, att svärigheterna och uppgisterna för skandinavismen ännu äro säsom lifvets allvar för den uppvexande ungdomen. Största delen känner det ej, och hvad den erfar, visar sig för dess modiga blick som en nästan för lätt uppgift för det öfverströmmande medvetandet om sin kräft och goda vilja. Hur vänligt är dock lifvet for dem, bvilka ännu endast balva att sörja för att vexa ill, för att taga bördan på egna skuldror! Och dock, hvem skulle ej glädjas vid en sådan bill af den ungdomliga; första, friska kärleken tll en ädel och upphöjd tanke!o Eburu nägra af förfis frågor och räsonnementer visa, alt han ej rigtigt känner de skandinaviska förhållandena samt att han ännu begär något för mycket af den nya skandinavismen, väcka de dock ovilkorligt tankan på nagra högst vigtiga med densamma förenade saher, livilka ej få förbises, om skandinavismen ej skall forblifva en ande utan kropp. Dock finna vi den våg, den hitills gått, ganska rigtig; ty, som sagdt är, först måste kärnan bilda sig, sedan skalet, eljest händer det lätt, att den blir en kropp utau ande, såsom Calmare Unionen och alla dylika föreningar, som utgått från endast det yttre.