Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1845, sida 1

Sophia Dorothea af Hannover.) (Efter Philarete Charles.) I hans palats i Hannover hånade de två qvinnorna hvarandra öppet och hemligt. Hvad som satlades på denna scen, var en skådespelare, som också snart kom och satte dramat i rorelse; det var den unge gretve Philip Christoffer von Königsmark, som på så olika sätt har blifvit skildrad. Königsmarkska slägten var egentligen tysk och räknade bland sina medtemmar den under slutet af tretuåriga kriget så namnkunnige svenske fältmarskalken Konigsmark. Denna slägt tycktes snarare tillhöra Cinq Mars och Frondens tid, än den; som den verkligen lesde uti Königsmarkarne voro några äkta lycksriddare från sjuttonde ärhundradet, alldeles sådane sour Callots pensel lefvande har framstäftt dem för vara ogon; de voro inbillske. öfvermodige, lattsinnige; satiriske, passionerade och i stånd att göra allt; det var Buckinghams slägt, som Lauzun på egen risk fortplantade under Ludvig den fjortonde. Man kan icke tänka sig nagot lifligare och drissigare, än den unge Königsmark; han hade svarta, framstående ögon; en hög, om snillrikhet vittnande panna, som var öfverskuggad af en skog med svart, småhrusigt här, hans läppar uttryckte sinlighet, och en bitande ironi var utbredd ötver alla hans drag. Man ser, att han var en af de menniskor, som man icke gerna kan lila på och aldrig ledsna vid; men det är tarligt att vara deras vän, eller deras hustrus eller deras älskarinna. De voro rika och ltappre äfventyrare, som man hade sett ölverallt, vid Maltas belägring, bland Turkarne och i Algier; i Madrid; der de gafvo tjursäktningar; i Parisder de uppträdde i tornerspel och ringränningar. En äldre bror till den, som är hjelten i denna Berättelse vid namn Carl Johan Kotrigsmark, hviken historieskrifvarne hafva förvexlat med den andre, hade i London ä) sa Neon 212