uteslötos fran deras arf och beröfvades hvarje rätlighet; de behöllo blott några gods, som blefvo dem lilllörsäkrade. Kort sagdt, biskopen drog all möjlig fördel af sin äldre brors kärlek till den oskyldiga Eleonora; som skall bafva varit en fullkomlig skönhet, och ti alla hänseenden ett snillrikt fruntimmer; och äktenskap blef un ingånget. Hon blef tvenne gånger vigd; först på venster hand, nnder titel af gretvinna af Harburg, för att ställa biskopens betänkligheter tillfreds och uppfylla den gifna förbindelsen; och sedan på höger hand under titel af hertiginna af Zelles Denna älskvärda dam; som var mormor till Fredrik den ende och mor till vår Sophia Dorothea; var ett mönster i god smak; förstånd och rena seder: Hennes dotter, hjeltinnan i denna berättelse, befann sig allt ifrån sin Spådaske barndom uti en besynnerlig ställning. På modrens sida var hon fransyska; och, ehnru åtestängd från årfföljden, besatt hon dock cn betydlig och oafhängig sfärmögennet; bon var det rikaste parti i Tyskland, och då man i alla fall kunde kämpa med biskopen och försöka alt tillintetgöra det kontrakt; han hade sått upprätladt, gjorde Henne denna lysande, men farliga och tvetydiga ställning till ett mål för äregiriga rlvaler och blottställde henne för sarbroderns misstänksamhet; vaksamhet och fruktan: Ilertiginnan EKleonora af Zelle aslägsnade i början dessa mörka moln genom sitt maturliga, behagliga sätt aft vara samt sin sorekommande artighet. Hon besökte tid efter annan biskopens hof; och var ett vittne till hans fastfölla lefverne, utan att tillåta sig en enda anmärkning; och sysselsatte sig endast med sin dotters uppfostran; horr syntes icke önska någon förbindelse, som skulle kunnat föröka det misstroende och den fiendskap, man hyste emol henne och hennes dotter: sophia Dorothea blef således uppfostrad änder sin mors ögon, hon blef förgudad af sin far och var både vacker och intagande. Vid 14 års ålder var hennes uppfostran fullbordad;