Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1845, sida 2

d..... F (1 —4 UV Had DOLDE AS Men hvad griper man icke till, när man, såsom nu grefve Löwenhielm, blifvit bragt i trangmal, och alla rättsoch sornustsenliga skäl att urskulda sitt osvermodiga och despotiska beteende tryta?! Till den i vår tidning förut omförmälta anmärkningsvärda tilldragelse, at.Br E. G. Lindström, icke, oaktadt han var uppförd på listan, under IH. M:is sednaste härvaro blef bjuden iill den hunsliga tafseln, yttrar Hr grelven och landshosdiugen, att ban är fullkomligt oskyldig. Sasom ett kardinalskäl för denna sin oskuld anfor han, att han avar den förste, som vid bordet anmärkte misstaget. 4 Ilvilket amisstagae om vi få lof att fråga. kanske det, alt Ur Lindströms nam ablisvit vid utskrilningen tillfälligtvis förbisedt? Men en glömska vid utskrilningen af en bjudniugslista är icke något oamisstag. 4 Nisstag blir en sadan der domissiond först, om man förvestar namn på personer och sålunda på afskriltslistorna uppför en person, som icke finnes upplasen på originallistan. Någon sådan namnlorvexling har imellertid icke hörts utaf hvarken vid det ifrågavarande bjudningstillsallet, eller efter detsamma. Att lir grefven och landshosdingen skulle bafva varit den, som vid middagsbordet först anmärkt emisslageta, förefaller oss litet gatolikt. lir grefven kunde ju icke (förutsatt att ban icke bade nagon deli abjudningsomissionen a) veta antingen det var et amisstaga eller något annat, l. ex. ett sjukdomsfall, som vållat Hr Lindströms uteblifvande från den kungliga tafleln. Ännu en gang: hela händelsen med detta amisstaga, Hr grelvens anmärkning af detsamma och hans derpå grundade urskuldande förefalla bade oss och manga andra så gatolika, att vi, bvad dem beträfsar, få bedja lir grefven bafva den godheten alt sjelf siafva och lägga ihop. lIr gresven och landshosdingen bar behagat kalla de mot honom på den sednare tiden i vart blad gjorda anmärkningar dLilskna anklagelsere, och pabordat detsamma den allmänt erkänd oförsyntbet i valet af medel att nedsmutsa och nedsätta sina motständare. 4 — Att en hämndgirig, lagsinnad pasquillant kunnat både tillata sig dylika tillmälen och anslå dem på husknutar och portar, sorundrar oss på intet sått; men deremot förvånar det oss på det högsta, att stadens och länets högste styresman kan komma fram med nägra sådane beskyllningar utan att bevisa desamme. Alla de anmärkningar, som vi i var tidning tillatit oss gora mot Ilr grefven och landshosdingen, hafva varit fotade på skäl och bevis; dem vi gjort mot andra personer äfvenså. Men hvarutinnan ligger då det smutsiga och ilskna i anfallet? I Herr grefvens och landsbofdingens egen inbillning lörmodeligen. — Ilr grefven och landsbosdingen yttrar på ett ställe uti sin i eÅNledborgarene införda diatrib, att adet ärvu aldrig varit bans vana alt krnsa med sina siender. a Precist så är äfven sörhallandet med oss, Hr grefve, och när vi efterfölje ett så högvälboret exempel, så bör detta väl icke läggas oss till last, allraminst af den person, som vi just i detta fall tagit till värt föredöme. Våra i N:o 497 af denna tidning mot är gresven och landshösdingen gjorda anmärkningar, i anledning af havs beryktade stilprof och anklagelser i Uddevalla stads dagbok, tycker han vara helt och hället cosförenliga med det höga lärooch tuktomästarekall, som tidningen egenmäktigt iklädt sig.4 — Hvarföre? Jo, käre läsare, derföre, att tidningsartikeln först blef synlig sedan den i Ilr gresvens dagboksanklagelse omsormälta abrotlslingena blisvit strafsad med vatten och bröd) och sedan den i samma anklagelse ) Denna Hr grefvens och landshöfdingens uppgift råkar dock att vara en liten våsendtlig os anning Som kändt är , dömdes gerningsmannen, eller, som Hr grefven envisas att kalla honom, brottslingen till 3 H:dr 16 sk. b:co böter. hvilka. i händelse de ej skulle komma att