Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1845, sida 2

kel tydligen kan skönjas af den förbindelse, som hans yngre bror, den talangfulle och aregirige biskopen af OSnabruck, hade fått honom all gå in på. Denne prelat, hertig Georgs af Brunsvig tredje son, hade elter en äfventyrlig och krigisk ungdom, gill sig med prinsessan Sophia af Stuartska huset, en dotterdotter af Jakob den lörste, Maria Stuarts barnabarnsbarn, och en dotter af den älskvärda och olyckliga Elisabeth, drottning af Böhmen. Hon hade äfven sin beskärda del af den långa rad af olyckor, som gingo uti arf i den Stuartska familje D. Man ser af Sophias bref. att hon var ett vittert och snillrikt fruntimmer, som icke bekymrade sig om någons religiösa me ningar, att hon gick in på sin mans äregiriga planer och var så fordragsam som möjligt i sill ägtenskap; biskopens mätressr voro hennes väninnor, och, under det hennes son Georg kämpade i Ungern, väntade hon på något tillfälle. alt förskaffa hononi expektansen pa engelska kronan, samt arsfloljden uti samtliga harnoverska länderna. Men for det sednare kunde der komma hinder i vägen; Georg Wilhelm, biskopens äldre bror, kunde ingå ett furstligt ägtenskap, och, derest han fick barn, skulle denna omständighet omintetgöra det äregiriga parets planer. Man öfvertalade derföre den foglige och esterlåtne brodren att skrifva under på en förbindelse, uti hvilken han förpligtade sig, att aninge n icke gifta sig, eller i alla fall att låta viga sig på venstra sidan med ett fruntimmer af ring gåre stånd; sådana förunderliga förbindelser Var någynting helt vanligt hos huset Brunsvig, inom hvilket edan 12 :te ärhundradet icke mindre än 33 dylika igtenskap blifvit ing gångna. Sedan sakerna sålunda) kommit på reda Tolter, höll biskopen, som vangt, sitt glänsande hof i Osnabräck; han hade i England och Holland spioner i sin sold, förslösa mera, än hans inkomster medgåtvo, och gaf på bilt slott serter å la Ludvig den sjor Londe. (Fortlältes.)