Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1845, sida 1

helt års inkomster, det raseri, som hade spridt sig att bygga och utkasta planer till parkanläggningar, och slulligen hela sorntiuens poctiska Inmm HOIOgisom smyckade det hela, och hvari franska spraket herrskade, förderfvadt af de protestantiska sipktingarne, — om man betraktar alit detta, så skall man kunna bilda sig ett begrepp om de besynnerliga egenheterna uti det Tyskland, der Leibniuz grubblade på sin Theodice, och der de osorsonlige och söndrade delarne förgäfves sträfvade efter harmoni och enhet. De franske slyklingarne, som Ludvig den fjortonde så oklokt hade förjagat, intogo en ställning i Norden, som man i betydlig mån förbisett. Rebeque, Benjamin Constants farfar, besteg samma skepp som Wilhelm den tredje, då denne gick att erötra den katholske Jacob den andres thron; familjen Aucillon kom in i kurfurstendömet Brandenburas konselj; öfverallt anförtroddes prinsessornas uppfostran åt franska damer; Fredrik den ende och Catharina af Ryssland blefvo uppfostrade af Fransmän. De utbredde bland nordiska folken förskräckelse för Ludvig den sjortondes makt, på samma gang som de forsorde dem att elterhärma franska seder; deraf kom den dubbla rörelse, som drog de nordiska horven åt Frankrike emedan de efterhärmade det, men tillika stötte dem derifran, amedan de hatade det. stundom såg man en fransk adelsmans dotter bestiga en af dessa små throner, som hon vann genom silt snille och sin skönhet. Derigenom uppväcktes de insöddes afundsjuka, och det slog nästan aldrig felt, att man icke påatt eller annat sätt nämnade sig för fremlingens djerthet, antingen på henne sjelt, eller på hennes alkommas Således gick det i början af sjuttonhundratalct en utmärkt, men blott litet känd fransk dam, som var en dotter af Markisen Olbreuse i Poitou och som följde sin fader i hans landsflykt. Emigt sina samtidas vitinesbord. strålade hon af ungdom och skönhet och uppträdde under beskydd al hertigin