Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1845, sida 1

grefve Löwenhielm göra anspråk på, då han på en allmän sammankomst, till hvars bevistande hvar och en för jordbruk och landtmanna-angelägenbeter sig interesserande person blifvit i allmånna tidningarne inbjuden, öfversaller en fredlig medborgare, en ledamot af just den förening, såsom hvars ordförande Herr grefven på stället fungerar, med otidigheter och med maktspråk safklipper alla bans aforsöko att försvara och rättfärdiga sig? — Månne väl detta är rätta sättet att förskaffa sig aden aktning och den vördnado, på hvilkas tillgodonjutande Hr grefven såsom en abögre embetsmano så stolt och ölvermodigt pockar? Bevisar ett slikt beteende takt, känsla för det passande, lesnadsvett? Eller bevisar det just raka motsatsen af alla dessa egenskaper? — Om hvad man skall svara på dessa frågor, behöfver man icke ett enda ögonblick vara i tvifvelsmål. Också har allmänna opinionen så högt och enhälligt uttalat sin förkastelsedom öfver delta Hr grefve Löwenhielms despotiska beteende, att vi aldrig kunne erinra oss en sådan tankarnes öfverensstämmelse mellan personer af annars vida skiljda färger, äsigter och meningar. I det hela taget, kunde det väl således anses vara nästan belt och hället osverslodigt alt vidare kommentera denna sak; men för att faktiskt ådagalägga, huru högst otillbörligt Hr grefven i alla afoch hänseenden uti ifrågavarande fall handlat, intage vi följande, srån bankofullmäktigen Lars Rasmusson till oss insända artikel, för hvars offentliggörande han begärt plats i vär tidning: (Till Redaktionen af Götheborgs åttonde Handelsoch Sjösarts-ltidning. Sedan Red. uti sin tidning N:o 254 för den 6:te dennes gifvit offentlighet åt den oväntade händelse, som egde rum vid landtbrulsmötet på säteriet Ström d. 25:dje i förra månaden, vid hvilket tillfalle landshofdingen m. m. grefve C. G. Löwenhielm meddelade mig en nog skarp tillratlavisning, af det skål, att jag ej vid det sistförflutna riksmölet uppvaltat Hr grefven, har bem. Herr grefve, uti tidningen (Medborgarens för den 10:nde dennes låtit införa en uppsats, i hvilken han sökt rättfärdiga sit taktlösa beteende emot undertecknad. Afven derstädes vidhåller Hr grefven, att min uraktlåtenhet alt vid riksdagen besöka honom vore en honom af mig visad vanvördnad, hvilken, på sätt Hr grefven vid landlbruksmöåtet fann lampligt göra, borde beifras och bestraffas. Det torde dock tillätas mig fråga Hr grefven och landshöfdingen med hvad rå i t han