Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1845, sida 2

taggiga bergen och kom cochlearen och gräset, likasom ett vänligt hopps förebud, att grönska i sjellklstorna, och så långe provianten ännu räckte till, var glädjen öfver räddningen från döden varm och lelvande; men då vintern infann sig med sina förfärliga följeslagare: köld och hunger, — då blefvo utsigterna allt mera mörka, tankarne allt mera nedslående, bekymren allt större och större. Fjorton mil bade de, efter sin ankomst till Spetsbergen, vandrat öfver den öde nejden innan de påträflade en al de ensliga kojor, hvilka en eller annan hvalsisklangare stundom latit uppsätta och som sett så manga menniskor komma och dö. Un: der det att man i Norrige trodde både fartyg och besättning vara för alltid förlorade, lefde ännu de 24 sjömännen i isöknen och lifnärde sig med valrosskolt och blod. Iillochmed på denna motbjudande föda ledo de brist när vintern var som strängast och skörbjuggen hindrade de olycklige från, att, liksom vargar, gå ut på rof. Fyra man dogo under loppet at vintern, och mången gång srestades de lesvando att hemta näring af de döde. De undgingo dock detta förfärliga öde, ehuru de, för att stilla sin brinnande hunger, mäste tugga och förtära lädret på sina skor. För att bibehälla lilvärman i sina kroppar måste de om qvällarna dansa efter ljudet af ett instrument, bildadt af ett ihäligt trädstycke och nägra till strängar snodda innanmäten af en rehn. Lyckligtvis påträlsade de på stranden ätskilliga saker, som fråm ett sorolyckadt sregattskepp, Hekla, drilvit i land. Isynnerhet kommo några påträffade bössor, litet krut, bly och papper dem utomordentligt väl till pass. Vi sakne bade tid och utrymme att atergisva allt, som blifvit oss berättadt om de skeppsbrutnes händelser under deras vistande i dessa öde trakter; men den sista och lyckligaste var den, att de, efter att i langa dagar och langa nätter oupphorligt hafva öfver det mörka, hemska hafvet spanat elter ett fartyg, ändtligen upptäckte ett sadant, som upptog de olycklige och återförde dem till det älskade säderneslandet. SR —— NERTILL e DCL