han har förstått att utlägga den moderation, hvarmed Danskarne, under det stora studentmötet, behandlade den Schleswigska frågan. Ått rätta alla den tyska förf:s misstag, eller möta alla hans förvrängningar af det faktiska, detta ölverlemna vi åt våra danska bröder, om de hafva lust dertill eller adse det löna mödan — vi bafva blott velat lätta förf. tillgången att blifva känd, ålminstone af en del af det publikum, som han med så mycken vältalighet söker att bringa på sin sida; men äro ej hans argumenter bättre, och fotade på sanningsenligare grunder, än de nu anförda, så frukta vi, att han ej lyckas sördeles deri. — Just denna tystnad), sortfar sörl. angående Schleswig, vid detta tillfälle, visar oss tydligt nog, hvilken afajord vist skandinavismen bör balva för Schleswig-Holstein. Schleswig som elt helt är icke danskt, Holstein likaså litet. Den skandinaviska rörelsen deremot är nationell och skall derför nödvändigt stöta propagandans kamp ifrån sig. Ju mera denna vinner fotfäste, desto mer skall man i Danmark komma att erkänna det i de tyska Hertigdömena, byarpå Skandinavismen är arundad — det nationella elementet. Sverige och Norige skola derför göra mer för oss, än all vår historia ((LCoch allvar goda rätt (2) ), blott — må vi ej glömma det — ej mer, än vi sjellva). Uppkommer verkligen, under tidens lopp, ett innerligare förhållande mellan folken i de tre rikena, så skola vi omsider finna ro och låta de elementer ensamt rada, som vi tillhöra. Men hvad Schleswig-Holstein kan blifva och kan göra for detta ännu knappt konstruerade Skandinavien, det vilja vi, på silt ställe, då tiden kommer, uttala. Man ser häraf klart förs:s mening: Skandinavismen har intet med den Schleswigska frågan att beställa, och den bör, med tiden, försvinna, allt elter som den förra utvecklar sig; i den schleswigska saken stå Danskarne ensamna och hafva ingen sympathi hos brodrasolken, elt skål till att deras sak bör öfvergifvas. — Nu ösvergår förf. att betrakta Skandinavismen i dess förhallande till de tre nordiska folken inbördes och denna del af hans betraktelser skola vi meddela i en 5:dje artikel, hvilken vi hoppas skall befinnas mera opartisk, än denna, der det synes att han varit fullkomligt förblindad af de moderna SchleswigHolsteinska ideerna, då deremot förra artikeln innehöll ett så fullkomligt fördomsfritt och derför rigtigt räsonnemang om Skandinavismen i allmänhet och dess förhållande till Ryssland. ) Den tyska författaren kallar således det niafalldiga skandinaviska hurra . som åtföljde skålen vid Eremitaget för ? Skandinavien från Norapolen till Eidern ! för tystnad. Red. 2) Vi frukte också. att särdeles Schleswigs historia ej talar mycket för dess rätt att skiljas från Danmark ; dock bli vi derrid. att språket gör intet till saken, som man endast förvärrat genom inblandningen af denna bisak. si ed. 2) Det måste då likväl ske med andra vapen, än osanningar och förvrängningar. Red.