Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1845, sida 1

En sjerdedels timma senare stannade man bakom ett kloster, och värjorna blixtrade i den nedgående solens i I skymningen förde en bar don Gasparo till don Giacomos port; genomborrad al ett värjstyng, som trässat ett refben. Då donna Incarnatia fått veta, all don Casparo erhållit detta styng af Ferdinand, tviflade hon ej mer; att det var den onde; som; på påskdagen spatserat på gatorna i Sevilla; klädd söm riddare. Ferdinand; reste samma afton till Cadix, dit ärventyraren; förtjust ötver hans tapperhet, hade lofvat följa honom, och dagen derpå gingo begge om bord på en brigg; bestämd till Hispaniola. Donna Jacyntha gifte sig med don Gasparo Pedro Fontaro y Mundez y Guyarez, så snart han var i stånd alt gå. Ibland, da hon hnändelsevis belraklade sin mans visa min, påminte hon sig Ferdinand, som såg ut som en tapper riddare; men donna Incarvalia sorselade då aldrig alt säga hehne, alt det vore den onde anden, som ingåfve henne dessa tankar; och alt Ferdinand säkert varit en helvetets utskickade. — Hvilken skada! — suckade då donna Jacyntha, — han var en så vacker gosse! . En dag — åtta eller tio år sedvare, — lät mycket buller höra sig på gatorna af devilla; en osantlig mängd menniskor störtade sig mot hamnen; köpmännen lemnade sina bodar, handtverkarna sind verkstäder, soldaterna sina kaserner; munkarna sina kloster, trunptimmerna sina balkonger. — Hvad är då på färde? — frågade den gamle don Giacomo de Corrisco sin måg, som anlände helt andtruten. — I sanning! Jag vet inte. Alla dessa menniskor säga, alt de skynda till hamnen, för att se en man, som förskaflat vår store kejsare flere länder, än hans fäder lemnat honom städer.