Had dlstgator, lIHHFHHVNChHHCL lor iniE och min familj. Jag begagnar med glädje detta tillsälle att uttala min erkänsla derlöre och försäkra, att dessa ett trofast folks känslor städse skola vara mig heliga och dyrbara. be skola krastigt stycka mig i mina strälvanden för Norriges anscende och välgång. Det är mig angenämt att kunna meddela Storthinget, all de af mig, i förening med ell grannrike inledda och af den engelska och sranska regeringen så verksamt underslödda underhandlingarna, rörande den ärliga tributen tillgMarocko, blilvit afslutade på et för de förenade rikena fullkomligt tillfredsställande sätt. I det jag härmedelst, i öfverensstämmelse med srundiagens 80:nde 2 upplöser Norriges rikes U:te lagtima Storthing och förklarar dess förhandlingar slutade, nedbeder jag Himlens rikaste välsignelser öfver Norriges land och önskar en hvar af dess innebyggare lycka och framgång i alla hans forehafvanden ! Jag förblifver eder alla, gode Herrar och norrske Min, med all kunglig nåd och ynnest välbevägen. Slorthingets president utbragte derpå, efter nåera passande insedningsord, det vanliga utropet: Gud bevare Konungen, Fäderneslandet och brödrariket! i hvilket utrop Storthingets medlemmar instämde. Stortbingets samtlige medlemmar begåfvo sig derester i procession till palatset för att underdånigst komplimentera II. M. konungen, vid hviket tillfälle presidenten framförde det af Slorthinget förut antagna tal, så lydande: Allernädihste Konung! gåsom medlemmar af det nu upplösta Storthinget uppfylle vi en för våra hjertan dyrbar pligt, då vi i underdånighet infinne oss för att inför Pders Majestät tolka vär ianerligaste erkänsla och varma tacksamtzet för den rastlösa omsorg, med hvilken E. M. omfattar Norrige och dess angelägenheter, hvarpå E. M. gisvit oss ett nytt och talande bevis genom E. M:ts återförnyade ankomst ihland oss. Många, vigtiga och icke sällan svåra hafva de föremal varit, hvilka Storthinget baft att öfverväga, och det skulle hafva varit, att af de inskränkta menskliga sormögenhelerna vänta förmycket, om Storthinget kunde antagas hafva i hvarje särskildt åliggande träfsat det rätta; men ehuru vi äre långt ifrån att smickra oss med ett så fåfängt hopp, våge vi dock Irysa den glada och fullkomliga osvertygelse, att i många och maktpåtiggande ristningar bafva verkat till såderneslandets och dess olika samhällsklassers nytta och välgång. Under genomförandet af de medelst författningen erkånda grundsatser är det oundgängligt, all den enskiltes vilkor stundom beröras på ett mer eller mindre kännbart säll ; men likasom vi hyse det hopp, att de sär, som sålunda kunna vara slagne, icke äro många eller djupa, likaså halve vi den fasta förtröstan till Försynen, all landets krafter under fredens välsigneiser skola allt mer och mer utvecklas, och dymedelst spåren efter dessa snart öfvergående smärtor utplanas. . Näst Försynen förlite vi oss på E. M:ts vishet, på BE. M:ts ädla sinnelag och på den kärlek, med hvilken E. M. omfattar det E. M. så trofast tillgilna norrska folket. Med tacksamma bjertan erkänne vi hvad k. M:t redan har verkat för Norrige och med den tullkomligaste förtröstan säste vi vårt säderneslands sramtida hopp vid E. MAs-upphöjda personlighet. Vi srambåäre i djupaste nndergdånighet våra bästa vålsängsönskningar för k. M:t, H. M. Drottningen samt öfriga medlemmar af Konungahuset, med bön till Gud, att han måtte dem alla välsigna och bevara P På detta tal behagade l. M. Konungen svara sålunda: Jag tackar eder för det förnyade bevis på hjertlig tillgiivennet, hvilket jag nu emottagit, . 22 . —7