Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1845, sida 2

L— — ———— ——— är en ung lättsinnig Fransman af god samilj, och under denna törkl lädnad lefver för kärleken, i denna aflägsna vrå af verlden; ty hvem går mig i borgen för att Jigia icke är en förnäm dam från Paris? — Bra, ganska bra, — sade Anton, sedan han utsläppt nägra digra moln ur sin pipa, — fortsar blott sål Derpå vände han sig till sin hustru. — Jigina, är du en grelvinna från Frankrike?)D Hon gaf icke akt på hvad vi språkade, lade sitt lilla, åter insomnade barn i korgen, och sysselsatte sig med att ställa i ordning igen efter frukosten. Sedan närmade hon sig Antonio och hviskade honom något i örat. Penne pekade på en aflång ask, som stod vid masten. Jigia öppnade densamma, utlog en ganska vacker pipa, tände den och satte sig på sin post vid rodret, Wkande lika så dugtigt som vi karlar, och rigtade allvarsamma, talande blickar på OSS. i — Detta, min kära Jigia — sade Antonio, — skulle icke bevisa, alt du ej är någon förnäm dam, ty det finns til lochmed princessor, som röka sin cigarr. Men emegan vår gäst hyser så mycket dellagande för oss, så måste vi dock vara upprigtiga emot honom. Nu, min bäste herre, — sade han, vändande sig till mig, — Jigina här är från Noli liksom jag, dotter af en fiskare, liksom jag är son af en sådan.p Han hade talat med Jigia i piemontesiska dialekten, men till mig på fransyska, nu gnolade han för sig sjelf på en neapolitansk visstump. — Förstår ni spanska? — sade jag till honom, då han slutat. — Nej, — svarade han, — men jag förstår något engelska. — Ni kan väl då äfven tyska? — Jag hade en vän, som ville inviga mig i detta poetiska och filosofiska språk, men jag gjorde icke några stora framsteg deruti. (Forts.)