EL U Ek Ee ES B7 Å ÅEDENGS.-. Stockholm d. 25dje Sept. Herr Crusenstolpe har nu utgilkvil 2dra delen af aCarlJ ohan och Svenskarne.w Denna del är verkligen hogst intressant och underhållande. Carl Johans karakter är här, hvad en hvar kunnat vänta, måsterligt uppsattad, men tillika, hvad troligen ej mången väntat, tecknad både med skuggor och dagrar, och ej jemt hållen i denna svarta färg, af hvilken flera af Hr C:s taftor osverflödat. Man ser sålunda Carl Johan omgifven jemnt och ständigt af skräckbilder, dem hans fantasi målade, och i hvarje obetydlig handling upptäckande en stämpling från cherrskapet i Badeng, såsom ban kallade Gustaf IV Ådolphs gemål och hennes barn. Denna Carl Johans sinnesstämning sökte större delen af hans omgisning draga fördel af på allt möjligt sält, under det att åter andra, som stodo i beröring med monarken och föraktade denna väg till inflytande, sörlorade all gunst, och t. 0. m. ej endast godtyckligt, uan ganska förnärmande, behandlades, hvarpå fors. sramdrar Carl Otlto Mörner, aursprungete till Carl Johans hunglisa purpur, såsom exempel. Men ej mindre Carl Johans karakter, än hans omgilnings, är sannt och färgrikt shildrad: Wetterstedt, Cederström, Ercellensen lagerhjelke äro förträffligt, fastån ej utförligt, tecknade, eller rättare (lor alt begagna ett allmänt uttryck, linadt från vå inhemska moderna litteratura) aåskizzade. G For att gifva oss ett dylikt miniatyr-porträtt behöfver förf. endast lata originalet framträda i ett enda litet samtal, vare sig i Carl Johans audienssal, eller i hans sängkammare, der man trälsar v. Engeström, Lagerbjelke, Wetterstedt, Carpelan Foch, Röslein m. fl., eller i Parterres spisqvarter och Mattys Cafså, der man gör bekantskap med kammarjunkare Gyldenpalm och Magister Johansson m. sl.; och endast af några vexlade ord mellan dessa Herrar, så väl af den ena fraktionen som den andra, får man en träffande miniatyrbild af dem. Till de mest intressanta, ehuru troligen äfven minst chistoriska skildringar idenna del böra onekeligen samtalen mellan den aposloliska vikarien Gridaine och Jesuvännen Spinoletia samt deras skrittvexling. — Herr C:s arbete blir saledes allt intressantare, ju mer det framskrider till den tid, som ligger oss närmast, och de ställningar och forhallanden, i hvilka förs. sjelf varit invecklad. Mest längtar jag för min del alt se, huru Il:r C. i följande delar skall skildra de publicistiska sorhallandena här, sedan han i denna del visat, att han äfven tänker lita våra publicistiska notabiliteter uppträda på scenen.