Elter tilländalupen ceremoni i kyrkan, sörenade sig närmare 60 personer, eller hela det antal, som kunde inrymmas i en dertill vald lohal, till middagsmåltiå, dervid Tlans Maj:t Honungens skål i underdånighet föreslogs af herr. ofver-jägmäslaren Strandberg, med jubel emottogs af de närvarande och beledsagades af följande, af sångaren herr 0. Strandberg alsjungne, verser. Slutstrosen i hvarje vers uppderades af en chör. (Mel.: Upp bröder för Konung c.) En skål för den Furste, hvars Göthiska dygd Vår ära mot skyarna tyfte! Med Sanningens ljus Han besträlar vår bygd, Medborgarens krans ar Hans syfte. Men ljungar hellona emot våra skär, i med höpnad skall se, att Han bär Carl Johans förkrossande klinga. Som vinden förjagar de qulnade blad I hvirflande fart öfver fälten, Så flykta de rotfasta fördomars rad För OSCAR, för fredlige sjellen. Han nalkas: och ren höjer Ryktet sin krans; Han blickar: och dagen fördubblar sm glans; slan talar: och stormarna tysina. Hell, GSCAR! Med juhel ri tömma din skål; Vår lrohel ir gra undfast som fjällen. Dit lof ljuder kämparnes skakade stål Och -herdarnes flöjter i tjällen. Upp, Svea! och rack öfver hafren din hand, Och tacka det Gallien, som gaf ät ditt land Den adlaste bland sina söner. Sällskapet åtskiljdes tidigt på aftonen, glad: och belåtet med sin dog. Första anledningen till festiviteten berättas bafva varit följande: Vid underrättelsen derom, att nya arsslagen skulle hungöras i alla tikets kyrkor den 44:do September och från samma dag blifva gällande, föllo nagra af socknens fruntimmer på den tankan, att nyssnämnde dag pryda kyrkan med blommor och löfverk. Denna dö vann snart en allmän sympatti och utvecklade sig sedermera till den hogtidlighet, vi bär ofvan omnämnt. (T. f. S.) !A3 383