Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1845, sida 1

det ej mycket bättre till på den engelska. Den fäster sig i synnerhet vid den omständigheten, att de bästa till ångnavigation adapterade fartyg bafva blifvit byggda af enskilte konstruktörer och ej på kongl. varsven. Men de hafva förbisett den omständigheten, att dessa privata fartyg hafva nästan alltid blifvit byggde, utan afseende till hvad som utgör den störslå svårigheten vid krigsångsartygens byggnad, — nemligen kombination af en bestyckning med svåra kanoner och ett örlogsfartygs förråder, jemte nodigt rum för bränsle. Likväl kan det ej nekas, att antalet, verktygen och erfarenheten af de privata ångbätsverkstäderna i detta land (England), gifva oss medel att forkofra vår ångslolta till en böjd; hvilken ej kan uppnås af någon stat på kontinenten. Taktiken af ångfartyg uti krig är ett ämne, hvaraf litet eller intet ännu med säkerhet är kändt, eller åtminstone bvilar det, som man känner deraf, mera på theori och konjeklurer, än på ersarenhet. Likväl är det naturligt, att krigsångfartyg bufvudsakligen bero, hvad deras byggnad angår, på den tjenstgöring man ämnar använda dem till, då de äro i sällskap med en flotta. Utom de allmänna åligganden att bogsera linieskepp, föra trupper och depåcher, äterstår det ännu att betrakta, huru de kunna användas vid verkliga maritima operationer, eller sjöslag. Det är för mycket att fordra, alt samma fartyg skulle förrätta bvar och en af dessa så olika och heterogena åligganden; och det kan betvislas, huruvida man kan vänta sig alls något resultat genom att bestycka ängfartygen med mer än en eller två svåra kanoner, åtminstone så länge skoflar äro i bruk. Ideen att göra dem till miniatur-linieskepp synes oss blott vara uppkommen genom en fullkomlig förvirring af idter, med afseende å deras praktiska nytta. Under hvilka omständigheter kan ett ångfartyg våga alskjuta sina sido-kanoner, eller hyad man kallar gifva glatta laget, då det är tydligt, att första siendtliga kula lägger ångsartyget orörligt på slället, i det den bräcker hbjulhuset och skoslarne? Vi betvisla ej, att antagandet af Propellern blir mera allmän inom vår flotta, och våra anmärkningar böra mera vara rigtade mot de nya ångmaschinerna, än mot de gamla. Likväl är det ej dessmindre sannt, att, då den vetenskapliga applikationen af detta nya verktyg är ännu i sin linda, är det ej underligt, att der råder en sådan osäkerhet i, huru man bäst skall använda denna nya och utomordentliga kraft. Det tyckes ej vara något lvilvel om, att icke Fransmännen komma att använda all vetenskap och skicklighet uti skeppsbyggeri, som står i deras förmåga, för att bilda en krigsåängslotta, och det utan afseende på kostnaden. Vi tro ej, att en sådan flotta kommer, under någon tänkbar omständighet, att göra den verkan de vänta deraf: men hvad nyttan än må blifva, må ingen föreställa sig, att vi skulle underlåta reklamera vår fulla del deraf. Lyckligtvis finnas inga orsaker till brådska eller bestörtning, men der behöfves ett alfvarligt och upplyst bemödande att uppnå målet, och vi äro öfvertygade; att denna slags utmaning skall ej hafva blifvit gjordt förgäfves till oss. Imedlertid finnes der åtminstone en del af Prinsens af Joinvilles opinion i asseende å vår marilima politik, hvilken vi hoppas han ej måtte ändra. Han tror, all upptäckten af ångkrasten har förändrat hela systemet af sjökrigsväsendet och gjort linieskepp till verktyg af en underordnad vigtighet. Detta är en ölvertygelse, hvilken vi äro högst måne om att öka och skärpa hos våra rivaler, men aft skingra hos våra landsmän, om, hvilket vi ej förmoda, en sådan öfvertygelse hyses af någon i vårt land. Vi äro öfvertygade, alt den berömliga ibärdighet, våra grannar visa uti byggandet af ångbåtar, och det slags enthusiasm, som har uppfyllt Fransmännens inbillning i fråga om ångkraft, är långt ifrån att blifva en fruktansvärd tillökning uti deras maritima efveka Honas stora underlägsenhef liober