Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1845, sida 2

— pyel är mina döttrar, som återkomma gon, — sade Markis de Uoeuvres. cf Och vändande sig till cn domeslik. — Bed dem vänta mig ult salongen, — atertog wav, — och tihlsäg dem att de skola hafva den äran att blifva presenterade för konungen. — Om Ni vill min värd, — sade Henrik IV, — så La vi ej damerna vänta, utan gå genast att träffa dem. — Som det behagar Er, Sire, — sade Markisen resande sig upp från bordet; konungen och sviten följde hans exempel. Henrik IV längtade att se den, som Bellegarde så fördelaktigt hade beskrifvil. Itans vanliga otålighet, synnerligast i dylika sall. tillät honom ej uppskjuta hvad han genast kunde verkställa. När han inträdde i salongen, såg han der tvenne fruntimmer. Den ena igenkände han vara Markisinnan de Villars; han hade sett henne vid hofvet. Men i det han betraktade den andra, antogo hans ansigtsdrag elt så beundrande utseende, att det fäste kaval jerernas uppmärksamhet. — Oh! ah! — hviskade den unga Grefve de Marcillac till Baron dAubigne, — konungen synes rörd: Tag dig i akt Bellegarde. — ellegarde för sjelf vargen i sårhuset, — svarade baronen i samma ton. De är rätt åt honom. I detta ögonblick presenterade Markis de Cocuvres sina döttrar för konungen. — Vi åro lyckliga AM:me de Villars alt återse Er här, — sade Henrik IV, — det år redan länge sedan Vi hafva selt Er. Ni vet emedlertid huru Ni och Er man, vår trogne tjenare och vän intressera OSS. Var då ei så sällsynt vid vårt hot jig ber Er. Vi äro i behof af Ert snille. Vändande sig till Markisens yngsta dotter. (Fortsätles.)