EA O 3 IB ES PO N IDE NB. Stockholm den 9 September. I politiken måste, al orsaker, som äro kände, här vara för närvarande ganska tyst och stilla. Fångstyrelsens till Kongl Maj:t afgisna utlåtande, rörande behandlingen af försvarslösa personer, har varit den enda politiska fråga, eller rättare enuvåtet e, som här tilldragit sig uppmärksamhet under de nu sednast förflutne veckorna. Man gillar allmänt hvad häri yttras; men mången fruktar, att detta utlatande endast kommer att blifva ett paradstycke, utsatt till allmän prydnad och bekikning, alldeles som en vacker målning i Konstföreningens lokal. och några i en här utkommande tidning yttrade mystiska ord om nödvändigheten, att i den sråga, som detta utlatande behandlar, afvakta Riksens Ständers sammanträde etc., torde, rätt tydda, kanske säga så mycket som: adenna kostliga klenod är endast elt shbadobrod, ej tillredt för att stilla hungern, men för all sägna ögonen. En sådan der ögonsägnad är ej så oålvel, att ibland flata gå af stapeln. 4840 års RBepresentations-förslag var en dylik skadorätt; näringsfriheten är och har alltsedan 4809 varit en dylik, och en oändlig mängd slere kunde jag väl nämna af samma slag, om hvilka alla det gamla ordspråket kan sägas: ase, men intel rörao. Hvad som emedlertid bjert afsticker mot de vackra äsigter, man synes vilja belrämja vid brolttsliga langars behandling, är upplifvandet af en omensklig lag, som tillater att göra icke brotislige till sangar t. o. m. för lifstid: jag menar den nya bysättningslagen, som verkligen kan sägas vara en ledsam karakteristik af var tid, som med dess många stora egenskaper dock svårligen plågas af denna auri sacra fames, som aldrig blir mättad. Att hunna försona ett brott, säsom t. ex. inbrotisstold, med ett eller annat ars fästning, men alt, för en skuld af nagra lumpna riksdaler, kunna hallas i lilstidsfängelse, röjer, enliat mina äsister, ej nägon hvarken särdeles mild eller vis lagstillning. Jag har ej heller hört några andra, än penningaristokraterna, vara belatne med den nya bysättningslagen och blott sett en enda tidning dasörtjusto i densamma. Deremot har en landsortstidning yttrat sitt missnöje med denna lag och redogjort för sättet, hvarpå den kom all återupplilvas vid senaste riksdag. Ett fel är i denna uppgist af landsortstidningen så till vida beganget, att den framställt, det initiativet till denna lag skulle ulgått från Riksens Ständer: möjligen väckte någon enskilt riksdagsman härom motionen — jag känner det ej så noga, — men säkert är, att kongl. Maj:t i denna syfte