— ————— — —— — — — — — ——— —— —— kolsvarta chevelure. Unge lomen är alltid litel beta lagen uti sig sjelf. Roger de Saint Larry, beromd under namnet hkellegarde, var en af de vackraste och mest älskvärda karlar på sin tid, hvartill kom hans soda och lifliga fö stånd. Ofta hade hans, till oförsigtig net passionerade karaktär, varit honom en orsak till obehagligheter och fiender. — Hvad fan är det jag oroar mig öfver! — sade han till sig sjelf med ett lullredsstä! ldt småleende, — så konung Henrik IÅ han är, är han ej ung nog för alt behöfva sruktas. I det närmaste lugnad. gick ham att förena sig med de kavaljerer som skulle ledsaga konungen. Henrik IV dröjde ej att visa sig. i sin brådska att bereda sig till resan, hade han glont alslulta brekvet, som ban påbörjat til Marie de hcauvilliers, då boende i Senlis. — Till häst, mina herrar! — sade han utkommen på bor ggå den. Några minuter derefter lomnade det kungliga tåget Montes och tog vägen åt Coeuvres. II. Originalet. Cocuvres ligger omkring sju mil från Mantes. Med lösa tyglar och af svett äryr pande hästar, anlände det kungliga följet efter få fimanr till slottet. Markis de Cocuvres, en man om sina femtio år, emottog Lör ungen med en garkmal hofmans beställsamret — Sire. — sade han förande honom uti trädgarden, — var välkommen på milt anspråkslösa landtgods. Hedern som Ni gör mitt hus, skall städsc vara mig elt kärt minne. — Jag har länge önskat komma till Er, markis; men våra ständiga göromål hafva derifrån hindrat mig ända till i dag. Vi begagna os5 af ell ögonblicks lugn, för att tillfredsställa vår åstundan. Jag kommer eljest för ait göra Er en förebråelse. — Mig, Sire? ii: Ö