Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1845, sida 2

åCfiI1I ått Sid DUCKOF Hive — Clt kullt, 001 ligt och tidsödande arbete — och icke desto mindre ingåfvo 500 af Londons och Westminsters bokbindare en petition mot införandet af denna machin, som dock så betydligt undertättade deras eget yrke. När sådant kon hända hos denna upplysta nation, hvad bör man då ej i dylika sall kunna vänta i andra länder? Såsom hithörande torde förtjena anföras föl jande. Ganilh säger uti sin traite de la science des finances, all Frankiike hade före revolutionen 400,000 rika samiljer med 2 millioner individer; 300,900 välmående med 4 millioner individer; samt 4 millioner fattige med 20 millioner individer. Summa 5,200,000 samiljer med 26 millioners folkmängd. Efter revolutionen ater bade samma land ar 4823: en million rika fomiljer med 5 millioner individer; 4 millioner välmående med 20 millioner individer; samt 800,000 fattige med 4 millioner individer. Summa 5,800,060 bushåäll med 29 millioner innevånare. Den nya sakernas ordning srambragte följande forhallanden: Handtverkaren, som var befriad från sina ljettrar, uppmanad af sill egel interesse samt lockad genom välständ och vidare wsigt till lycka, lelvererade bättre och mera utvidgadt arbete, förtjente mera, och hans produkter erbollos till billigare pris. ben större vålmågan hos den arbetande klassen öppnade tör densamma undervisningens, hunskapetnas och talangernas skatter; deras företag erhollo den hågsta utbildning; deras smak blef mera sullhomnad; deras skicklighet öfverstes omsider deras egna skonaste förboppningar. ännu torde det tillatas oss att anföra, hvad den vidtfrejdade Meuloch yttrar i sin förträftiiga afhandling öfver statshushallningen, nemligen att y5såkerhet i besittningsrätt, frihet i närinqann e, ymnighet al sund upplysning och måttsiehet i de allmänna utgisterna äro såväl de enda som säkraste medlen, genom bvilka menskliga lalangens oliha förmögenheter kallas till vorksamhet och hvarigenom samhället gör oupphörliga framsteg på upplysningens och civilisationens bana. o — Sjellva Rabenius med sina soraldrade, viterst stationära åsigter i statshushallningen tiliskrifver medeltidens okunnighet uppkomsten af skrau och maste medgifva, att skråinrättningarne medlsorTac flere och stora olägenheter såsom 4) att de berötiiga blott vissa medborgare till en viss nminas idkande, hvarigenom Konkurrensen så mycket mera bindras, som det är klart, att de äldre närmesidkarne alltid skola söka hindra naa att tillkomma, al sarhäga att desse skola dela vinsten med dem; 2) att ölverenskommelser kunna träffas till stearande af priset på arbete, eller varor; 5) att tällan kan upphöra, då ej hvem som vill tillåtes, att, utan en mängd hin-— der och omsvep, inkomma i näringen; 4) att de hindra att tillita hvillen som helst till bekommande af nödiga konsumtions-ämnen, 0. s. v. — Det tyckes som om blolt dessa aolägenheter a vore talande nog, för alt en vis och kraftfull styrelse skulle finna sig befogad att undanrödja desamme och lemna täflingsbanan öppen för hvar och en, som med sina händers verk och i sitt anleles svett vill sis och de sina icdeligen försörja. Deremot vilje vi icke allenast medgilva, utan äfven, såsom obestridligt rätt, fordra, att hvar och en, som drifver ett nåringssång, eller yrke, skall, om han arbetar ensam, i mån af sin enskilta förtjenst, och, om han håller flere i arbelare, i mån as deras anlal, skatta till slaten och kommunen; iy att vissa individer skola ensamt bära skattebördorna, och andra, utan några sådana, dela förtjensten, kan aldrig anses öfrerensslåmmande mell en strängare råltvisas fordringar. Något sådant hafva vi icke eller någonsin påstått; icke eller blef någonting dylikt antydt i den insända artikel, hvilken bland en del härvarande handtverksmästare väckt så mycken ond blod. IIvad den egentligen gisslade var det otillbörliga i sadelmakareembeteis betcende, då det gick utom de i sig sjell drakoniska skråförfattningarna, och annonserade sig vilja köpa spioner på sina medborgare, — ett I köpslageri, som, vi säga det fritt och öppet, är fö det skamligaste af alla och som hvarje tänkande f 1 as ÅR ffe;ngnajÖo Wanniska WmfISJ0 förakla. Förgälves 35