Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1845, sida 1

eller i öfversta våningen al ett kloster. Här, bakom slasramarne, som likna ett drishus, njuta vanligtvis de castilianska damerna, efter siesian, den friska luften, äfvensom nunnorna här vederqvicka sig under sina lediga stunder. När de bleka klosterjungfrurna härifrån skåda i fjerran liggande sköna trakter, der fågeln frilt kryssar i luften; när de betrakta ett lyCkligt menniskohvimmel på promenaderna elier lysande ekipager i de långa alleerne eller granna herrar, som med mod och skicklighet tumla sina hästar: — då händer ej sällan det nunnan hörs sucka öfver sitt missöde att hafva blifvit bortröfvad från den yitre veridens lislighet, hvilken magiskt sramlränger till hennes öron och sy Her hennes ögon med tårar. Detla påstår man, och tillika säges, att från höjden af det hemlighetsfulla observatoriet har, med tillhjelp af uttrycksfulla och sympathetiska tecken, uppkommit mången kärlekshandel, som stundom slutat med elt dristigt företag af olyckligt resultat. Historien om nunnan i Penaranda lemnar ett bidrag till bestyrkande af den sistnämnda meningen. ilvita kalkväggar, en Stråmatta, en biblisk mål-, ning, på hvilken man såg de brinnande Själarne i skärselden — sådane voro de få prydnaderne i generalens rum. Van vid Frankrikes ochestaliens präkliga boningar. sann Colbert sin närvarande mycket simpel, och då han framgick till fönstret, för att på himmelen träffa ett mindre sorglig skådespel, varseblef han ännu städse den unga nunnan vid miradoret. Han trodde sig älven se, att hennes blickar alltibland hvilade på honom. Nu glömde han snart sin torftiga möblering och solens aflonglans, samt hängaf sig åt den milda känsla, som vi ej kunna beherrska i ett skönt, qvinligt väsens närvaro, synnerligast vid den alder, då man ännu älskar och älskas — detta dvinliga väsen må antingen vara smyckadt med rosor eller betäckt med ett langt klosterdok — antingen stående på en balkong och tillhviftande sig kyla med solsjädern,