Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1845, sida 1

Efter frågorna när och hvar, följer nu i ordningen frågan huru. korsta spörsmålet blir då, hvarest den kraft skall sökas och finnas, som skall kunna tillvägabringa en så genomgripande samhällsrörelse, som den radikala ståndscirkulationen. Vi finna, att denna rörelse icke icke annorlunda, än genom enskilta samhällsmedlemmars egna fria vilja, kan uppkomma och bibehålla sig, och att frågan aldrig kan blifva föremål för regeringsmaktens försoganden. Allmänneligen torde få antagas, att de rätt djupgående samhållsrörelserna mäste utgå från en sri, sjelsdrifvande kraft inom folkets eget sköte. Det synes vara ell misslag, alt Regeringarne fordra allt eller ens det väsendtligaste i samhålls-lilvet. Visserligen kan en ädel Regent, utrustad med geniets af kristendomen belgade kraft, och understödd af goda och upplysta rådgilvare, uppväcka och utföra förvånande stora och välgörande rörelser i samhällslilvet. I den mån menskligheten sortgår i individuell utveckling till upplysning och srihet, förminskas ock den öfvervigande kraften hos de så kallade store, hvilka: blifva allt färre, som mägta höja sig öfver det allmänna, vanliga. Dessa måste blifva allt mer och mer umbärlige, och der de uppträda och äska inslyande, må de väl se sig före, att de icke skada och till falsk rigtning valdföra den fria lissyttringen hos menniskoindividerna, af hvilka hvar och en, äfvensom staten sjelf, kan, likasom bitarne i en spegel, i sig uppfatta och asspegla solen och utgör ett heligt väsende, hvars valdförande ellor störande uti andlig frihet är ett helgerån. — Allt mera synes regeringsmaktens hufvudbestämmelse blifva att skydda och stödja folkets enskildt fria lif inom kristligt förnuftiga samhällens kraftigt försvarade gränsor. Hvad härutöfver kän af regeringar ulrättas, må dock mottagas med kärleksfull tacksamhet, i den mån dessa regeringar uppfatta sitt förhållande till den heliga personligheten hos hvarje äfven den ringaste medlem, äfvensom i den mån deras bemödanden allmänneligen afse statens utbildning för menniskorna och icke menniskornas för staten. Af en ädel och fiärdfri regering kan ståndscirkulationen erhålla i högsta måtto välgörande uppmuntran och skydd. IIufvudsakliga lilskrasten mäste dock hemtas från annat håll. Utur den i vår tid sig allt mer och mer utvecklande föreningsandan synas de väsendtligaste krafter komma alt utgå, som skola med vidsträckt och allmännelig inflytelse verka till menniskoslägtets för: idlins, af bvilken förädling äter