skänks, och en lika summa till låns på 10 år. Dock vill, oakladt alla dessa uppmuntringar a regeringens sida, betolkningen alis icke öka sig. Om den tilltager, så är det en följd af en tillökning uti de förvisades antal. År 1840 räknade man i hela siberien ungefär 135,000 förvisade kolonister, af hvilka 65900 vistades i östra, och 70000 i vestra delen af Siberien; 11000 af dessa olyckliga användes till arbete i guldbergverken. Vid betraktande af den omständigheten, att kolonisterna blott utgöra en del af de deporterades samtliga antal, finner man alt deti Siberien måste gifvås omkring 200000 förvisade, om icke ännu flera. Härtill kommer vidare, att antalet af de årligen till andra sidan af Uralbergen sorvisade ständigt tilllager. (Fortsättes.) En fransk lard å spatserade en dag uti botaniska trädgården i Paris. En välklädd herre stiger fram till honom och tager honom i handen. yIerr professor, ni känner icke mera igen mig? — sade han. — Nej, — svarade professorn. — Jag är, — gentog den okände — handlande i Lille, der jag för 7 år sedan hade den äran alt se er. — Jag har väl — invände professorn — för 7 år sedan gjort en resa till Lille, men icke erinrar jag mig att der hafva sett er. — Det är i sanning förunderligt. Far jag lof alt bjuda en pris? — sade den okände i det han presenterade sin snusdosa. — Jag snusar icke. — Ah! åh! Det förefaller mig som om ni snusade dä. — Jag snusar aldrig.