Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1845, sida 3

pel-löpnings-momenset var i går af så mycket mera interesse, som fartyget, en skonert om 110 sästers drägtighet, var bemastadt och således naturligtvis under sitt lopp srän stapelbädden ned i sjön erbjöd en så mycket mera storartad anblick. Detta fartyg, som di dopes erhöll det välljudande namnet Donna Theresa är bestämdt till färder på Brasilien, efter hvars kejsarinna det blifvit uppkalladt, och anses at kännare blifva hvad man kallar gen utmärkt god sjöbåt. Det är byggdt för lir Gustaf Melins och medintressenters räkning, på den korta tiden af tre arbetsmånader, och kommer, så snart det befinner sia i segellärdigt stånd, att föras af kapten ilanssan. — Ett storstätligt namn erhöll den nya hals-plöjaren, eller kanske rättare hafsplöjarinnan, och astorslätligt gick det äfven till vid dess dopelseaht. Punscki och (hrafalgard flödade, så att säga, i strömmar, och säng och musik afvexlade med dans, hurrarop och kanondunder. En mängd af stadens damer ofvervarade högtidligheten och bidrogo i iche ringa mån att öka glansen och värdet af densamma. Vill man bafva en rätt åskådlig och trogen bild af den verldsbekanta nordiska gästfriheten, så bör man vara närvara nde vid elt tilllälle sådant som gårdagens, då ett fartyg löper af stapeln på något af Götheborgs skeppsvars. Aldrig kan talesättet 4glådjas med dem, som glade ärod bättre förverkligas, än vid en sådan högtidssest. Ålla äro välkomna; för alla hafva värdarne ett vänligt ord; till de inbjudande och rykande bålarne är vägen öppen för alla. Det är en glädje utan sjelssvålel, en gästfrihet utan beräkning, en hjertliahet utan ailt fjesk, som göra dessa döpelseakter till rigliga ljuspunkter i det annars temligen skumma och ensormiga hvardagslifvet. ase Neapel och do! säger Neapolilanaren, stolt öfver sin sköna födelsestad och dess härliga omgifningar; ase ett sartyg gå af stapeln på Götheborgs skeppsvarf och du har sett en glådjens tasfla utan skuggore, skulle vi hafva lust att säga, när någon pästår, alt allting bär i verlden i n er eller mindre mån har sin nörka sida. Förliden Tisdags afton tilldrog sig vid kallebäcksbro den olyckshändelsen, att tvenne, sockensmeden Matthias Lang i Galgkrogarne tillhöriga flickebarn drunknade, det ena under sina bemödanden att rädda den förut i vattnet fallna systern. En insänd artikel klandrar i skarpa ordalag flere personer, som åsågo den sorgliga tilldragelsen, utan att genast foga några anstaler till de båda barnens räddning. RN)