— — — HH MTM — T — ä?——— ——— ningarne den 18 Maj. Han måste således förklara denna besynnerliga motsägelse. Den 18 Juni inställde han sig för första gången inför ransakningsdomaren; i början försökte han att vidblifva sin första, uppenbart falska förklaring, men då domaren gjorde honom uppmärksam på, huru orimlig den var, så besinnade han sig och medgaf, att händelsen kunde vara, att dessa spelmarker icke hörde till dem, som han hade fått af Zarlati. utan att han måste hafva emottagit dem den 24 eller 25 Maj vid spelpartier hos Guitry och La Rochefoucault, der flera af deras gemensamma vänner varit tillstädes, och der en stor mängd af Jockeyklubbens spelmarker varit i omlopp under spelet. Denna förklaring höll icke heller länge stånd; ty samma dag aflade konstsvarfvaren, hvars namn var Lefere, och som ånyo förhördes, följande villnesmål: Dagen tillförene, den 17 Juni, blet han af en betjent anmodad att infinna sig hos prinsen af Berghes med några kammar. Emottagen af prinsen sjelf, utan någon föregående anmälning , i ett kabinett, der han satt och skref, igenkände han genast i honom den herre, som hade beställt de 25 spe! markerna. Prinsen af Berghes yppade för honom, att dessa spelmarker blifvit upptäckta, att han befann sig i en stor förlägenhet, och bad honom enständigt att tiga och med sitt nedersord gå i borgen för sin tystnad; han bönföll honom flera gånger att rädda honom från en neslig dom och den vänära, som derigenom skulle drabba hans anhörige och vänner; han ville på sina knän anropa hans medlidsamhet, och lofvade, att, om han gick in på all liga, göra allt hvad han fordrade. Herr Lefeyre underrättade honom, att han alleredan hade afgifvit sin förklaring och noga beskrifvit den person, till hvilken han hade lemnat spelmarkerna. (Fortsättes.)