Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1845, sida 2

t1t äk— — — —— bortföres till detta försärliga land; man tänke sig honom instängd uti en usel hydda, insvept uti en tjock ungsrok, betäckt med en oerhörd massa smut, siga och stinkande klädespersedlar och till råga på allt delta elände ännu till på köpet domd allt flera månaders tid förblitva overksam, derest han icke vill utsätta sig för faran att frysa ihjel, så snart han sticker näsan utom dörren; man tänke sig honom utan någon annan tanke, än den, huru han skall kunna skydda sig för de farliga verkningarne af en islupen temperatur, begrafven uti ell mörker, som kommer dagen alt försvinna; man tänke sig honom utan något annat skådespel för ögonen än nordskenet, hvars fantastiska glans upplyser horizonten och kastar ett svagt återsken på den arme förvisades boning; — och sedan må man säga, om det väl kan gilvas ett förskräckligare öde, än dessa olyckligas, hvilka äro nödsakade att under det oupphörliga inflytandet af en slags lustpump framsläpa sitt usa lit! Så är den delen af riket beskaffad, hvilken Sjelfherrskarne anvisat sina deporterade undersåter till vistelseort. Nu, sedan vi med några allmänna drag gilvit en löslig teckning af detta ödsliga land, kunna vi taga vårt ämne i närmare skärskådande. Förvisning till Siberien såsom straff förekommer aldraförst uti Czaren Alexis Michhailowitsches lagbok. Sedan 1769, det vill säga 15 år eter dödsstrassets alskaflande, har, deportation till Siberien blifvit allmän grundsats. Ar 1799 fastställdes en åtskilnad emellan de förvisade, som dömas till borglig död och dem, som blott dömas till ett korrektions-straff. De förra få tvångsarbete, de sednare blifva blolt förvisade. Det enda skäl, hvarför deportation trädde i ssälle för dödsstraffet, var önskan, att besolka Siberiens öknar och bekomma arbetare för bergverken, af hvilka dessa trakter öfverflöda. Detta befolknings