Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1845, sida 1

uttämlig omvexling, hvart man far. Tillochmed stränderna mot hafvet och Öarne i shärgarden bibehålla samma inbjudande, egendomliga skaplynne. Mycket hade vi hort talas om Blekinge, denna Sveriges lustpark och trädgård; men, ehuru ryktet förstorar, funno vi dock ständigt nya anledningar till öfverraskning och beundran. Äfven den, som, utan den vetenskapligt skärpta blicken, älskar naturen, ehuru han ej förstår dess mystiska språk, skulle derom kunna säga mycket, vida utöfver omlänget af ett bref, utan att derföre behöfva uttömma sitt ämne. Den, som kan, gör således rättast deruti, att, som vi, resa dit, se, njuta och beundra. Ålt menniskorna i ett sådant land bygga, bo, trifvas och befinna sig väl, är således ej underligt, — derom vittna också både städer, köpingar, berregårdar, byar och bondhemman, al hvilka sednare väl en del äro gamla och bofälliga, men andra deremot hafva utseende af herremans-boningar. Uti det i allmänhet mindre bördiga Wärend rider dock mera jemnhet i detta afseende, ty der utvisar äfven den minsta stuga en snygghet och trefnad, hvilket äfven kan vara den mindre förmognes, men idoges och omhugsammes, lott. Som vi anlände till Runneby under brunnsterminen, var der församladt mycket folk från alla landsändar. de trånga gatorna hvimlade af vackra ehipager och gentila fotgängare 4af bada köneno, som vid den mycket ackrediterade brunnsinränningen vid Runneby sökte kelsa och förströelse, och på alla omgifningarne deromkring synes det tydligt, att Hygicea företrädesvis valt detta ställe, att ibland de sjuke utdela sina rika, efterlängtade håfvor. I en behaglig dal, der Rönneå sökt sig ett utlopp åt hafvet, är Runneby belägen. kopingen, som fordom varit befästad, är efter gamla sättet tätt och irreguliert byggd, med gator, som böja sig efter omständigheterna; men det oaktadt sramlyser ibland de sammanpackade boningarne både snygghel, välmåga och trefnad, och osver det hela räder en viss landtlig täckhet. kunneby bar, tillfolje af sitt läge och sin gemenskap med hafvet, en rörelse, som mången betydligare stad saknar. Ånda upp mot bron las!a mindre fartyg, och en stor del af skogarnes afhastning i södra Småland exporteras härifrån. Till brunnsinrättningen, som ligger utmed Rönnem, närmare sjön, kan man färdas både landoch sjövägen. Vi besägo inrättningen under brunnstimman, då en stor mängd brunnsgåster af alla samhällsklasser i brokigt hvimmel promenerade om hvarandra. PÅ somliga hade sjukdomar och lidanden omiss