Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1845, sida 2

Icke på vara ord, så kan han ju på ersarenhetens väg vinna öfvertygelse om, alt så verkligen är förbållandet. Icke på länelisva tider har vår stad söretett en så rorlig och lisvande anblick, som under de sisttorsintne dagarne, och efter orsaken dertill behosser ingen fråga, som vet, att Götheborg för närvarande inom sina murar har den glädjen att bysa den skandinaviska halföns äl skade Öfverhufvud och en af hans unge, hopplulle söner. llela gårdagen, och äfven i dag, böljar på våra gator i brokig vexling en glad, högtidsklädd menniskomassa, hvars sankars enda föremål är Skandinaviens konung, OSCAR DEN FÖRSTE, Folkdrotten, såsom man hör många benämna honom. kl. omhring 7 e. m. ankommo II. M. Konungen och Prins Gusad till Landvetters gästgifvaregärd, der de möttes af 16 unge, välklädde, med blomsterbuketter prydde bönder till häst, hvilka beledsagade den hungliga vagnen till kallebåcks högar, belägne c:a 1, mil från staden, der de höge resande emottogos af ett stort sackeltåg, bestående af 60 af stadens unge borgare till häst. Från hallebäck gick täget till staden i följande ordning: 1) länsmannen, till häst; 2) Jandshöfdingen; 5) en hingstridare i hunglia ut live; 4) ett detachement af kronprinsens hussorer; 5) en afdelning ridande borgare, med facklor; 6) II. M. konungen och H. k. II. Arfforsten; 7) en asdelning ridande borgare, med facklor; 8, den kungliga sviten. Utanför Grosshandlaren Grönvalls bus i kallebäck voro anbragte 2:ne stora marechaller; vid vägen, som leder ull särgeriet Levanten, befunnos äfven tvenne dylika, hvarförutan alla byggnaderna voro chlärerade. På ömse sidor om landsvägen utanför fabrikör Buchholz egeadom voro uppreste 24 stycken med grönt hlädda marcchaller, emellan hvilka särgade glarlampor voro upphångde. llela kallebäcks-brto var hlådd med grönt och upplyst af marechaller, 2:ne i östra och 6 i vestra ändan. Pa bada sidor om vägen vid bron hade ortens unga flickor, till ett antal af några och trettio personer, uppställt sig på tvenne leder för alt belsa de höge resande välkomna, medelst att beströ vägen med blommor och kasta blåomsterkransar och blomsterbuketter i den kunglisa vagnen — allt under den talrikt församlade menighetens lisliga hurraoch lesve-rop. Ösfverallt, der det kungliga tåget passerade, voro byggnaderna, ända till de minsta kojor, upplysta, och i flera fönster såg man transparanger, hvilka alla häntydde på folkets kärlek till den älskade landssadren. Vid den provisionella bro, som leder öfver Mölndals-ån, hade Örgryte sockneboar uppfört en stor båge, hvars hvalf, ekläreradt med 800 lampor, var ämnadt att föreställa regnbågen; men sormedelst den starka stormen var det omöjligt att bibehålla dem lysande. Öfverst på denna hvalsbåge var anbragt en transparang, 35 alnar hög och 4 alpar bred, med II. M. Konungens krönta namnchifler och devis: ALLT FÖR DIG! Då den kungliga vagnen passerade förbi egendomen Lilla Skår albrändes ett mindre fyrverkeri. De utmed landsvägen belägna länderierne, tillhörige s. d. undshöfdingen Virgin, nurr Lundström, Lindström, Cabrö, Butsch m. 1. voro på det rikaste upplyste och tusentals pots-a-seu anbragle utat de närmast landsvågen belägna gröna häckarne. Hade ej blåsten varit så ytterst häftig, som den var, så skulle II. M. konungen, ända från Kallebäcks högar till residenset, der han steg ur sin vagn, så alt säga rest genom elt haf af ljus — i så stor skala var den af enshilta personer den älskade monarken till ära anställda ekläreringen tilltagen. — Vid ankomsten till den s. k. Kungsporten, der en aldelning af Götha Kongl. artilleri var uppställdt, beneventerades de llöge resande med ett par korta