liila torget upplördt tempel, i hvars midt konungens krönta namnchilser, sammansatt af kronglas, strålade i prismatisk glans. På hvar sin sida om detsamma sägos statyer, föreställande Sanningen och Rättvisan, den förra igenkänlig på sin attribut: eu spegel, och den sednare på sin symbol: en vigis kal. — Det kungliga sågel gick, i ofvan omförmälta ordning (med undantag af bönderne, som redo stora sodra hamngalan framåt) öfver lejonbryggan, stora torget, förbi ostindiska buset, öfver kämpebryggan och lilla torget, der en afdeloing af Gotha hongl. artilleriregemente var uppställdt och nästan hela officerskorpsen församlad, till residenset, der II. M:t inträffade kl. 15 10 på af:onen. Under hela färden från kungasporten till residenset, hurrade och jublade folket så, alt soglarne, bländade af det starka eldskenet och förvirrade af jubelropen, i stora skaror kretsade omkring solkmassans husvuden, flögo in genom de öppna fönstren och läto fånga sig med händerna. Vid residenset gjorde fackeltaget, anfördt af grosshandlaren Herr I. Clementsson, halt och front, hvarefter IH. M. begaf sig upp i sina rum, från hvilha han dock efter en hört stunds förlopp återkom och täcktes i de nådigasle ordalag tacka eskorten för den lionom bevisade hyllningen. klockan omkring 174 till 414 obesåfvo sig II. M. Konungen och IlI. Kk. II. Arffursten uti ett privat ekipage u:för all närmare bese illuminationen, och gjorde då en rund genom de större af stadens gator, öfverallt helsade af folkets jubel. Kl. omkring 3, till 44 tigade Götha Kongl. artillerivegementes musikkorps under en rask marsch ned till konungaboningen, der den exequerade flere musiknummer, hyarefter solksången uppstämdes. För hvarje gång H. M. konungen, eller IH. k. II. Åslursten, visade sig i loustren, skallade de lisligaste hurrarop, hvilka gatorna länes utåt upprepades af de på dem fram och äter i eldskenet boljande folkmassorna. vi bafve aldrig härstädes sett en sådan mängd lransparanger, som den, hvilken utmärkte denna illuminalion. Ått uppräkna dem alla, skulle uppsaga ett alltför stort utrymme; hvadan vi maste inskränka oss till att redogöra ser dem, som mest adrogo sia uppmärksamheten. Fråmst bland dessa sta, atminstone i var tanka, de i tr kommerserådet m. m. o. Wijhs och grosshandlaren lr 8. Årsvidsons våningar anbragta. Den förra utgjordes af elt, al kronglas sammansalt, krönt latinskt GB, på ömsesidor om hvilket syntes qvistar af oliv och ek, fredens och medborgerlighetens sinnebilder. Den sednare utgjordes likaledes al II. M. Konungens krönta namcehiller, öfver hvilket orden BÄTT och SANNING strålade från den nattsvarta grunden. Fell af fönstren på den våning, som bebos af ryske konsuln, Ur C. F. Lang, var älvenledes anbragt en transparang, föreställande ett anglosachsiskt krönt , hvilket genom en innanfor densamma varande mekanism bragtes att skifta i Skandinaviens fyra nationalsärger: gult, blatt, rödt och hvitt. I ett af fönstren pa Frimuraresamhällets lokal var anbragt en lransparang, pr hvilken sågs ett altare med srimurare-ordens insignier, och öfver dem, i skyn, ett allscende öga. Ösverst lästes följande devis: MÄÅSTARENS OGA FÖLJER ARBETET, och nederst : MED GUD, FOR KONUNGEN, GENOM ENDRÄGT. På a Prins OScarsc skola var anbragt en transparang, likaledes föreställande I. Maj:ls kronta namnschilser, under hvilket lästes devisen : BARNSLIG TACKSAMHET. Från ett af fönstren i Grosshandlaren Ilr bå. E. Dahlgrens rikt eklärerade våning stralade, I nästan forbländande glans, II. M. konungens krönta namnschifser, sammansatt af i perspektiv tält vid hvarandra ställda vaxljus, o. s. v. Utanför Domkyrkan, Kasernen, Ostindiska huset och Tullhuset brunno stora mareschaller. Ilxarföre detta sednare icke, såsom sist. var ckläreradt med ljus, torde lir tulldistriktehefen, öfverste Elenstam kunna lemna närmare upplysning om. — En del i förstäderne belägna hus voro äfvenledes rikt eklärerade; men några transparanger syntes icke der till. I går bevistade H. M. Konungen oudstien