2 —— — — —— — 0.. ga obegagnade. Särdeles inom Sverige är i detta hänseende förhållandet beklagligt, när man å ena sidan betraktar de stora fält, som hos oss dels finnas ouppodlade, dels ligga i vanhåld med bögst underhaltig skörd, och å andra sidan öfverråknar de oerhörda kapitaler, som årligen gagnlöst uppslukas af lyx och öfverslod, ej mindre i enskilta lifvet, ån i allmänna statshushallningenAndra länder gifvas äter, hvarest jorden besinnes så upparbetad, att den icke mera tyckes lemna utromme för den tillvexande folkmängdens arbelsbehol. kapitalisterne ega dock icke heller i dessa länder, af detta förhållande, rättmälig anledning att olfra sina tillgångar på den ölverförsinade vällefnadens och den värdelösa praklens samhällsförstorande uppodling. Här erbjuda sig alltså tillfällen att med kapitaler bringa behölvande menniskor i arbete på annat, än lyxens usla elitter, hvars tillverkning visserligen åt mänga fattiga gifver sysselsättning och förtjenst; men en sorargelseväckande sysselsättning sor tänkande arbetare och en usel förtjenst, alldenstund den klena arbetslönen icke alls förslår att bekämpa den med lyxen i tillvext tällande pauperismen. A Till stånds-eirkulationens uppaist hörer, såsom redan ett par ganger förut blifvit antydt, att från herreklassen afleda och till arbetsklassen hänföra sådana medlemmar, som sakna verkliga, samhällsvalgörande herremanna-egenskaper; men också att genom denna från herrarne ålterkommande cirkulations-strom bland den arbetande menigheten sprida den grad af upplysning och sjellständighet, att den icke mera emottager eller underkastar sig inflytelser och förtryck af illvillige herrar. Vidare skall den radikala stånds-cirkulationen sammanföra uti umgängelse de nu på ett okristligt vis helt och hallet i umgängeslilvet från hvarandra skiljda herrskapssamt arbetsoch tjenareklasserna. Det är också i sanning hög tid dertill. Vi veta nemligen, att hos dem af allmogen, som kommit till något välstånd, det på flere ställen börjat blifva sed, att, med ledning af herrskapernes exempel, afshilja ljenarne från husbondefolkets bord och vid särskilt bord med sämre kost helt hallsinnigt och egoistiskt undsagua dem af husets medlemmar, som utösva tyngsta arbetet, stiga först upp, lägga sig sist och biträda till allas gemensamma beqvämligbet. Detta bruk innebär hos bonden en högre grad af egoism, än i herrskapshuset, der åtminstone en lättare föda är ett naturligt behof för